- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
159

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Några ord om våra dagars konstindustri. Af Ina Almén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

några ord om våra dagars konstindustri.

159

och denna kännedom vinnes svårligen utan
personligt deltagande i utförandet.

Vår porslinsindustri har såväl inom
som utom landet vunnit stort erkännande
och är väl den gren inom konstindustrien,
som hos oss nått den högsta utvecklingen.
Konstnärerna hafva icke heller inom
någon annan afdelning så personligt deltagit
i själfva utförandet af arbetet. De icke
endast rita och färglägga eller modellera
eskisserna, utan de fullborda själfva
föremålen, och i detta deras personliga
deltagande tror jag att man kan söka
förklaringen till porslinstillverkningens höga
konstnärliga nivå.

Glastillverkningen, eller egentligen
glas-slipningen, står hos oss ju äfven mycket
högt, men huru vackra våra slipade
glasföremål än äro, nog förefalla de mera som
alster af en högt uppdrifven
yrkesskicklighet än som utslag af någon individuel
konstnärlig begåfning. Undantagas några
s. k. kaméglas, tyckes hos oss bristen på
nya uppslag skola ersättas af en allt mer
öfverhandtagande och ändamålsvidrig
djup-slipning. En jämförelse mellan våra
slipade kristallvaror — det s. k.
öfverfångs-glaset icke undantaget — och t. ex.
Tif-fanys och Gallés alster, hvilkas former äro
lika växlande som glansen och färgerna
äro iriserande och hvilka hafva något af
tillfällighetens charme, visar tydligare än
ord, hvad hos oss saknas.

Lerindustrien, hvilken, tack vare det
plastiska och billiga materialet, synes mig
innesluta så många möjligheter, tyckes hos
oss — åtminstone på ett undantag när —
knappt blifvit satt i samband med ordet
konst, och här finnes således tyvärr ej ens
några föremål, mot hvilka man kan rikta
sitt klander.

Hvad textilindustrien beträffar, är
äfven 0111 denna mycket godt att säga. Den
vittnar om verkligt samarbete mellan de
konstnärer, som komponera, och de
väfver-skor och brodöser, hvilka utföra arbetena,
samt om stor kännedom om de många
olika materialen. De förut framhållna
bristerna i stiliseringen och vid detaljernas
underordnande, de äro likväl inom denna
gren af konstindustrien särdeles påtagliga,
och mitt föregående påstående, att våra
dagars konstindustriela alster ofta tyckas
mer vara bärare af ornering, än själfva
ornerade föremål, skall åtminstone här svår-

ligen kunna jäfvas. Kraftiga former och
lugna linjer tyckas för mången konstnär
blifvit synonyma med jättestora figurer och
skarpvinkliga konturer, och det myckna
talandet om »elegans» och »förnämhet»
får mången gång ersätta bristen på dessa
egenskaper.

Dessutom måste vi beakta, att, äfven
om vår textil-konst vid jämförelse med de
stora kulturländernas synes oss högt
utvecklad, detta måhända är beroende
därpå, att textilkonsten där, om gobelin- och
parament-tillverkningen undantages,
egentligen ligger nere.

Tillkomsten af en mängd nya s. k.
konstmöbler vittnar om ett äfven på detta
område vaknande intresse hos såväl de
producerande konstnärerna som den
konsumerande allmänheten. Dessa
konstmöbler synas mig dock — om än med många
undantag — icke tillfredsställande, ty de
förråda ofta konstnärens bristande
kännedom ej endast om de resurser, som ligga
i materialet, utan äfven 0111 många af själfva
hufvudvillkoren för tillverkningen. Virkets
struktur kommer endast undantagsvis till
sin rätt. På fordna dagars möbler styrktes
och förhöjdes de bärande och stödande
elementen genom aktgifvande på denna
struktur, och de släta ytornas och
fyllna-dernas hela ornering låg mången gång
endast i träets ådring. Intarsian kommer
aldrig fullt att göra sig gällande, så länge
konstnären inskränker sig till att teckna
och färglägga men öfverlåter åt arbetaren
att ensam välja dessa otaliga faner, hvilkas
egentliga charme ligger i skiftningen och
ådringen, och hvilkas färgvalörer i opoleradt
tillstånd endast med svårighet kunna
förutses.

Gotikens mäktiga, måttfulla
profileringar, de utfördes af konstnären-snickaren i
samma person, och dessa profileringar stå
ännu oupphunna.

Toge konstnärerna personligen del i
utförandet, lade de själfva handen därvid,
skulle visserligen följa, att färre föremål
såge dagens ljus, men de alster, som
fram-komme, skulle säkerligen blifva långt mer
fulländade och kunde därefter —• för så
vidt de icke vore att hänföra till s. k.
objets d’art — af skickliga yrkesarbetare
flerfaldigas.

Våra dagars konstmöbler sakna den
prägel af måttfullt lugn, som utmärkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:55:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1902/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free