- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
189

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kains fråga. Af Esaias Collin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kains fråga.

Hvad vet du väl om elementens vilda raseri
där ute i den kalla, mörka natten,

och hvad bryr dig väl ett långt i fjärran drunknadt ångestskri,
där stela fingrar gripa hårdt om ratten?
Din julle vaggas stilla lugnt vid drömljuf melodi
på lyckosjöns kristalliskt klara vatten.

Du har värme och ljus, du har allt, hvad du begär,

och fullt upp af den klingande metallen.

Den ditt hjärta har utvalt, si, hon sitter dig när

på den snidade och dunmjuka pallen,

och ljufligt söt är drycken, som till din läpp hon bär;

som ett solsken på din väg är hon fallen.

Du drömmer högt för henne om allt ädelt och sant,
som skall springa likt blommor ur jorden,
och du lägger dina tankar så för innerligt grant
om hur lyckan en stormakt är vorden,
att det hänger stora tårar uti ögonlockens kant
hos den kära, som tar dig på orden.

Du är säker och trygg — och dock händer det ibland,

att din blick blir som stelnad i fasa:

du förnimmer kring din strupe greppet af en hand,

som kommer ditt halskrås att frasa,

medan skuggan af en skugga med hot i ögats brand

skymtar i skenet från din brasa.

Du vill skygga med handen, men du ser den ändå,

skuggan, som stängs af inga murar,

och med stigande ångest hör du regnet slå

emot rutorna i strida, kalla skurar,

och du tänker skyggt på alla, som där ute måste gå,

där allt ondt uti mörkret lurar.

Ditt hjärta, det förstår sig, är renare än guld

som barnets i famnen på sin moder,

du bär ej blod på handen och du är utan skuld,

att man drunknar i lidelsens floder —

javäl — kan Kains fråga så ock ge hjärtat huld:

Skall jag väl taga vara på min broder?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free