Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Modern öfvertro. Ett referat och ett utkast till en kritik. Af Gustav A. Jäderholm. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modern öfvertro.
197
spirerande af för dem sympatiska
personer, medier, som därvid råka i partiel
medvetslöshet, eller genom inverkan på
materiela föremål, eller slutligen genom
andens egen uppenbarelse i materiel form
(»materialisation»). Alla dessa
meddelanden äro emellertid endast möjliga
med tillhjälp af medier, ty en andes
pe-risprit kan icke ensam räcka till någon
af dessa prestationer. Perispriten har
flera besynnerliga egenskaper: den är
ytterst fint fördelad och kan därför
genomtränga materien och uppluckra
densamma. Detta kunna vi dock icke märka
med våra grofva sinnesapparater.
Peri-spritens utbredningsförmåga är allenast
beroende af andens vilja; den kan
utbreda sig inom oändligt stora och
oändligt små områden fullkomligt likformigt.
Genom en viljeakt kan också perispriten
förtätas och intaga af anden önskad
materiel form. Denna förtätning
motverkas i mycket hög grad af ljuset,
hvarför materialisationerna endast försiggå i
mörker. Det använda mediet försvagas
så genom perispritförlusten, att det i de
flesta fall ligger i djup, nästan
dödslik-nande sömn, »trance». Olika hög grad
af disposition för mediumitet förefinnes
hos olika mänpiskor, hos olika
människor också olika utvecklade anlag för
de artskilda slagen af andemeddelelse.
Och slutligen: »Thought is material».
Den engelske spiritist, som funnit det
svaret på ett af tidernas dunklaste
problem, vet också, att tankarna utgöra
strål-rörelser i perispriten. Goda tankar äro
röda, dåliga så där hemskt blå . . .
Detta må vara nog. Att referera mera
af alla dessa som gudomlig visdom och
den högsta moralitet framställda
»teorier» vore lönlöst. Särskildt alla
funderingar öfver elektriciteten, som hos Davis
liksom en god del annat godt folk äro
den högsta filosofi. Elektriciteten är ju
i spiritismen ett så fruktbart begrepp, eme-
dan forskningen ännu icke har tilltrott
sig att med bestämdhet kunna säga
något om dess natur; det låter ju då
använda sig i en mångfald bemärkelser,
som, om man ej fattar deras »fulla djup»,
dock alltid blifva tacksamma termer i en
fraseologisk-tnystisk världsförklaring. Det
är också karaktäristiskt för spiritisterna
att de med förkärlek begagna en massa
lärda termer med mycket obestämd
betydelse och låta dessa gälla som
klingande mynt i en diskussion. Zöllner
har skrifvit »transcendental» fysik, M.
Karadja ordar vidt och bredt om
»materialism», tydligen utan någon som hälst
föreställning om hvad materialism är.
Wallace demonstrerar några årtionden
efter Kants död vetenskapen om — det
öfversinliga! Crookes har funnit en
»tjärrverkande psykisk kraft».
Uttrycken och tvärsäkerheten äro genom hela
spiritismen lika hänsynslösa, det
personliga hånet begagnas som krydda, och
för att gifva anrättningen något af vår
tids karaktär kallas den vetenskap.
Religion heter den inför de stilla i landena.
Det kunde synas, som om spiritismen
i och med ett referat af dess läror vore
värdesatt. Det är lätt att påpeka stor
brist på kritisk sans äfven hos dess bäste.
Och den vetenskapliga metod, som utgör
det kanske väsentligaste i en vetenskap,
den saknas fullkomligt. Den världsbild,
som skapas för spiritisten under
séan-cernas halfmörker och öfverretade
sinnesstämning, är också för mycket släkt
med företeelser från släktenas barndomsår
för att icke hos den bildade väcka både
misstro och löje.
Men ändå djärfves väl ingen apriori
förneka spiritismen allt
existensberättigande. Inför hypnotismens historia
manas aprioriförnekaren att hålla sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
