- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
213

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Rydbergiana. Af Robinson. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryd bergi ana.

213

förra eller det senare tidsskedet, tillfälliga
inledningsföredrag, kritiker och öfversikter,
skildringar och resebref för
Handelstidningen, bokanmälningar därsammastädes,
politiska, sociala, filosofiska, konst- och
litteraturhistoriska ledare, referat, anfall,
genmälen, debatter m. m.; så hittas
onekligen däribland hela anföranden af till
innehåll och form ovansklig art, ägnade
att en gång få fast plats i »Valda
Skrifter af Viktor Rydberg», icke endast i
samlade skrifter, där de nu stå jämsides
med förgängliga ting, hvilka t. o. m. redan
ha fällt sin aktualitets sommarskrud.

Men hvarför äro då dessa senare i
upplagan medupptagna!?

Ja, vore Viktor Rydbergs betydelse för
landsmän och fosterland endast författarens,
då borde det stämplas som en försummelse
hos mig att icke här klandra just nämda
förfarande med hans litterära kvarlåtenskap.
Men — jag må så gärna straxt bekänna
mig, trots mina 68 år, stå kvar i den
flock starkt troende, som räknat Rydberg
till de stora nationela uppfostrarnas klass,
den samma hvilken närmast före honom
Geijer tillhörde — och helt visst skall
visa sig framgent tillhöra, om än för
ögonblicket Sveriges ungdom ej synes nog
medveten därom.

Pedagoger af denna geniala typ,
själf-verksamhetens och själfansvarets kritiske
väckare men tillika en sund, manligt from
optimisms väktare, hafva tvifvelsutan haft
lärdom och skriftställartalang att tacka för
en stor del af sitt kända inflytande öfver
tidehvarfvets bildnings- och
utvecklingsif-riga unga människor. Ojämförligt största
makt, som de härvid öfvat, har dock varit
den rent personliga. Hvad de själfva
»voro», betydde vida vägnar mer än allt
det myckna de »visste» och »kunde». Och
det är för den skull i regeln deras
närmaste eftermäle ej blott äger att noga
tillvarataga alla vittnesbörd 0111 mästerskap

— däribland särskildt hvarje klassiskt
fär-diggjordt litterärt arbete från deras hand

— men minst sagdt lika noga alla ännu
åtkomliga vittnesbörd om gången af
mästarnas egen individuela utveckling; således
äfven spåren af de mindre säkra fjät de
lagt till rygga. *

* Här synes mig vara att söka det behöfliga
försvaret för denna upplagas ogement stora bredd.

Den som lefvat länge nog att t. ex. för
fyrtio, femtio år sedan ha umgåtts med
någon af dåtidens märkesmän, har ju
hunnit nogsamt bevittna, hur delvis föga
por-trättlikt dessa samme män numera skildras.
Ja, oigenkännligheten af vissa drag gör sig
märkbar redan tjugu, kanske tio år efter
en människas bortgång. Biografiska data
och kännemärken måste tillräckligt tidigt
genom hennes vittnesgilla samtida
antecknas för att ej — antingen råka i
förgätenhet — eller ock af de kolporterade
hörsagorna bli ombildade till något
väsentligen annat, än hvad de verkligen i
lifstiden voro. Kring alla stora personligheter
börjar halfmedvetet mytbildningen t. o. m.
ännu medan de lefva. Vidkommande nu
särskildt Viktor Rydberg, har den ju
veterligen varit af två slag; änskönt jag här
för ingen del anser vara platsen att
undersöka det fiendtligt sinnade slaget. Jag har
för öfrigt alldeles 110g med anhängarnas
eller vännernas. De ha från hvar sina
älsklingspunkter velat ha honom helt för
sig. Så de religiöst frisinnade
protestanterna. Så skaldekonstens dyrkare. Så de
idealistiskt filosoferande. Så den exakta
vetenskapens lärjungar. Så språkifrarne. Så
fornforskningens idkare. Så de politiskt
reformkräfvande. Så hem- och
skoluppfo-strans intressenter. Så den föryngrade
estetikens. Så — slutligen — mystikens. Ty
jag måste väl någonstädes göra ett slut
på listan, hvilken annars nog kunde ett
godt stycke förlängas.

När en man i sällspord mån finnes hafva
tanken och ordet i sin makt, således visat
sig kunna på en gång genomträngande och
allmänfattligt, kort, vackert, åskådligt och
tändande yttra sig i viktiga spörsmål, så
vill man (enhvar) gärna hafva honom till
sin, yrkar envist att han skall föra den
fråga, som ligger en själf mest om hjärtat,

I framtida offentliggöranden af Viktor Rydbergs
verk komma nog andra hänsyn att bestämma
omfånget. Snart nog skulle man ju t. ex. äga rätt
att motse en billig folkupplaga, sammansökt genom
minutiöst urval bland hans mera populära arbeten
i olika ämnen på vers och prosa, försedd med
nödiga noter och en omsorgsfullt orienterande
lefnadshistoria, samt slutligen —■ icke alltför sent —
en »standardsupplaga Valda Skrifter för hvarje
något mera skolbildad svensks bokhylla och
upptagande i tidsföljd Rydbergs yppersta verk jämte en
(tredje) för denna publiks fordringar särskildt
afsedd lefnadsteckning, följaktligen en äfven den
vittra och vetenskapliga kritiken tillgodoseende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free