Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur bokmarknaden - Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
fredrik böök.
svensk litteratur finna något motsvarande,
får man gå tillbaka mer än tio år till de
debutanter, som med sitt uppträdande
inledde en af vår lyriks största epoker.
Men det måste härvid betonas, att
Ossian-Nilsson, hvad den rent konstnärliga
sidan beträffar, naturligtvis står ojämförligt
bakom dessa. Endast mycket få af
dikterna i »Hedningar» skulle man vilja ställa
fram som verkliga konstverk. Det skulle
då vara bl. a. den ståtliga »Tiggarnes
fosterland» och den i sin ärliga förbittring
medryckande »Voltaire».
Eljest gäller det, att de historiska
väggmålningarna i nattsvart och blodrödt allt
som oftast förefalla onödigt effektsökande,
och att de lidelsefulla deklamationerna, där
alla mellantoner saknas, trötta genom sin
enformighet. Hela denna attityd är för
öfrigt visserligen ungdomlig, men också en
srnula lättköpt. Äfven språket, som
stundom äger en slående uttrycksfullhet och kraft,
förlorar sig emellanåt i vändningar, som
endast sträfva efter originalitet; och
bilderna, i allmänhet gripna med lycklig hand,
sinnrika och konkreta, kunna ofta vara
betänkligt blottade på plastik och inre
sanning. Man gör förmodligen ej orätt, om
man i detta afseende tillskrifver Fröding
ett mindre gynnsamt inflytande både på
Ossian-Nilsson och andra lyrici. Fröding
vädjar nämligen vid bildvalet väl mycket
till den rent ljudliga sensationen och mera
lösliga idéassociationer; hos honom,
mästaren, är detta endast en betecknande
egenskap, hos yngre skalder blir det lätt ett fel.
Den brist på konstnärlig finkänslighet,
som är orsaken till dessa fel, yppar sig
också i kiumpiga och mindre smakfulla
uttryck samt i en litet störande benägenhet
för citat på främmande språk. Om samma
brist hos författaren vittnar en sådan dikt
som »John Kinamans missionärer». Låt
vara, att den är kvickt tänkt och skrifven
och innehåller en djärf sanning -— hvad
har den det allra ringaste med poesi att
göra?
Om icke Ossian-Nilssons diktning f<
vunnit uppriktigt och välförtjänt erkännai,
af kritiken, så skulle det ha varit orätt au
så länge som här skett dröja vid de
mindre goda sidorna. Ty man måste d.ock
till slut böja sig för den poetiska kraft,
som röjer sig i det stora flertalet af
dikterna. Med hvilken språk förnyande makt
har ej skalden format lit sådana rader som
den sista versen i »Atlas»!
Jag räds ej din stråle, jag räds ej ditt dunder,
jag smider väl viggar så bra som Vulkan,
och är du en gud, så är jag en titan:
Mitt välde är muradt på bergiga grunder.
Om du bjuder förbund,
på mitt finger din jord kan fil dansa en stund.
Intensiv känsla och sällsynt
impressionism i skildringen präglar till största delen
dikten »Vår». Och några geniala verser
i »Imperialism» uppenbara på samma sätt
en öfverraskande förmåga att suggessivt
öfverföra en mättad stämning. I »Le rëve»
finnes det ypperliga målningar och detaljer
gripna med intensiv säkerhet. Tilläte
utrymmet, skulle det kunna räknas upp
ytterligare flera ställen, där en verklig och
ursprunglig poetisk formgifningskonst tagit
sig otvetydiga uttryck. Det är på sådana
ställen mera än på de kraftiga öfningarna
i retorik man stöder sig, då man
förutsäger Ossian-Nilsson en rik och stor framtid.
Och oafsedt det konstnärliga utbytet
fröjdar man sig åt en så vacker
ungdomlighet som Ossian-Nilssons. En ärlig och
stolt öppenhet, som fordrar och ger allt,
en i beundran och hat ohämmad kraft, en
ljus och medryckande tro på mänskligheten,
se där de drag, som utmärka
Ossian-Nilsson. Man skulle mer än gärna vilja ställa
honom som en representant för det släkte,
som nu mognar. Entusiasmens eldslåga
brinner hos honom sällsynt ren och
offer-kräfvande. Det betydde en ljusare
framtid, om den uppväxande ungdomen kunde
föra mera af eldens renande element in i
dagsstriderna.
Fredrik Böök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
