Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
l. m. bååth.
nyttiga sträfvandena att genom billiga
folkskrifter och föreläsningar höja
folkupplysningen. Att man härvid har
förbisett Fryxells Berättelser och alldeles
icke sökt väcka allmänt intresse för dem
hos folkets djupare lager, visar en brist
på förståelse däraf, att vi faktiskt ej äga
några historiska bearbetningar, som äro
så lättfattliga och för fantasien tilltalande
som Fryxells tidigare delar. Det finns
flera populära historiska arbeten af
färskare datum, hvilka såsom exponenter
för modern forskning mera motsvara
nutidens kraf, men de äro icke folkböcker.
Den i synnerhet, som under åratal äfven
på landsbygden stått i beröring med
arbetareklassen och lärt något känna dess
andliga behof, är viss om, att detta folk
skulle fängslas af Fryxells enkla och klara
framställningskonst och skulle anse hans
verk som motsvarande dess behof. Fryxell
betonade alltid, att det var just för
Sveriges allmoge, som han skref, och
hoppades icke heller utan skäl, att den en
dag skulle med ökad förståelse läsa hans
historia, ty han har, uppfödd bland
landsbygdens befolkning och städse med varm
kärlek fästad vid den, med större
skarpsinne, än man velat tro honom om,
förstått, att den biografiska och berättande
stilen är det första villkoret för att lyckas
hos de djupare lagren.
Vi må ej låta förleda oss att på denna
plats ensidigt bedöma Fryxells verk efter
en vetenskaplig måttstock. Ty då säga
vi som alla andra, att Fryxell är stark
i historiens enskildheter men klen i den
historiska utvecklingens genom sekler
som en röd tråd löpande sammanhang.
Jag förnekar icke, att detta är en brist
hos Fryxell — och jag kommer att snart
säga åtskilligt därom —, men fråga är,
huruvida det kan lyckas att framställa
vetenskapliga teorier, när det gäller och
närmast måste gälla att tilltala den
fantasi, som har sin säregna form lios
folket. Säkert är, att detta är en
uppgift, som låter sig möjligen utföras nu
men icke gärna på den tid, då Fryxell
började.
Visserligen förekomma större
oriktigheter i Fryxells arbeten, som vi kunde
önska vara borta, men de betyda föga
inför den karaktär af svenskhet och
fosterlandskärlek Fryxells Berättelser äga,
hvarigenom dessa kunna få en sant
uppfostrande betydelse för vårt folk.
Såvida det lyckas att i
folkupplysningssträf-vandena komma därhän, kunna vi intet
bättre göra än att arbeta för större
spridning af och större kännedom om Fryxells
historia.
Den publik, som med hänförelse
hälsade Fryxells produktion under det gångna
seklets förra hälft och som däraf mottog
lefvande intryck för lifvet, bestod
egentligen af de s. k. bildade klasserna. I
våra dagar är förhållandet annorlunda.
Allmänbildningen är icke längre dessa
klassers privilegium, utan har, om också
ännu ofullkomligt, blifvit äfven
kroppsarbetarnas egendom. Dessa kunde på
Fryxells tid hvarken läsa eller skrifva
försvarligt, men för dem äro Fryxells
Berättelser nu en mogen frukt på kunskapens
träd. För dem äger Fryxells arbete den
uppfostrande betydelse, som det numera
endast i mindre mån kan få för oss, som
äga mera omfattande kunskaper än både
dessa och våra förfäder. Och det var
dit, djupt ned till folket själft, som Fryxell
ville att hans verk skulle gå.
Vetenskapen är en modern makt,
som i följd af sin ofantliga utveckling
till den grad behärskar sina idkare, att
det är fara värdt, att deras blick blir
skymd för folkets starkt konkreta behof,
när de söka gagna sina medmänniskor
med något af sitt rika förråd af
kunskap. Att Fryxells samtida vid den
stränga kritiken af hans verk voro
smittade af en sorts vetenskaplig högfärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
