Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Anders Fryxell. Af L. M. Bååth. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anders fryxell.
239
Jag kan icke underlåta att såsom
parallel till dessa yttranden citera de ord
Karl Gustafs egen företrädare på tronen,
exdrottningen Kristina, skref år 1666 om
Karl Gustafs krig i den lifliga
brefväxlingen med hennes in i döden förtrogne
vän, kardinalen Decio Azzolino, hvilken
brefväxling för kort tid sedan, såsom
bekant är, för första gången offentliggjordes.
A ett ställe läses följande: »En Suède,
1’on est sans pain, sans sel, sans argent,
nos mines ruinées, tout le monde mal
satisfait et au désespoir dans une
conster-nation étrange. Toute 1’armée n’est que
de six mille hommes misérables, qui
périssent misérablement de faim, de froid
et de misère. Toutes nos places sont
sans garnisons, les magasins vides de
provisions de bouche et de guerre. Voilà
le véritable état des choses!» Och till sist
ett ännu märkligare yttrande inför
Bre-merkrigets snöpliga utgäng: »Ce sont
des fruits de la dernière guerre du roi
Charles-Gustave contre le Danemark,
dans laquelle la Suède s’est épuisée de
forces et n’a travaillé que pour en donner
à ses ennemis.»
Sanningen af detta senare
yttrande kan ej omtvistas, och hvad det förra
angår, sä kan det vara möjligt, att detta
är en frukt af en för liflig fantasi, som
hos Kristina hade benägenhet att måla
med starka färger. Men dess sanning
är i det faktiska grundad.
Att Fryxell i sin skildring af Karl
Gustaf delvis sitter inne med en lycklig
historisk uppfattning, torde icke kunna
förnekas, men man kan däremot invända,
att här liksom annorstädes frånvaron af
en objektiv och uttömmande
undersökning af de politiska förhållandena såväl
inom som utom Sverige medför en
ensidighet, som allt för starkt betonar Karl
Gustafs personliga ansvar inför
eftervärldens domstol.
Ännu mera är denna invändning be-
fogad ifråga om Fryxells sätt att
bedöma Karl XII. Här är domaren
partisk, ja, han uppträder äfven som en
polemisk åklagare. Man finner
ingenstädes Fryxells fel som häfdatecknare så
tydligt prononcerade som här. Ett sådant
starkt temperament som Fryxells måste
svalla öfver sina gränser vid behandlingen
af en sådan krigarekung som Karl XII,
så mycket mera som på Fryxells tid de
starkaste loford obetingadt höjdes öfver
denne »hjältekonung». Därför går genom
Fryxells historia om Karl XII en
indignerad patos, som förleder författaren att
gå öfver till ensidiga ytterligheter.
Det skulle allt för mycket fresta
läsarens tålamod, om jag här ingick på
en närmare granskning af Fryxells
uppfattning af Karl XII, ty ett sa rikt ämne
kan icke med några rader affärdas. Men
ett och annat är dock af intresse att höra.
Ännu i denna dag är Karl XII:s hela
historia icke vetenskapligt utredd, trots
de arbeten som däröfver finnas. Denna
historia är så att säga internationel och
måste skrifvas äfven efter utländska
källor — en historia om det svenska
väldets världsstrid, svår att genomforska i
dess olika riktningar. Fryxells
källmaterial är mycket ofullständigt och är
icke rättvist valdt i flera för Karl XII:s
sak viktiga fall. Fryxell förklarar
naturligtvis, att Karl XII ägde en oböjlig
stridslystnad, som afvisade alla
fredsanbud. Fryxells källor äro i regeln
utländska ministerbref, och det må ej
förvåna oss, om sådana bref besjälas af
sina författares diplomatiska åsikter, som
icke alltid kunna närmast afse Sveriges
bästa. Då dessa diplomater icke kunde
få Karl att sluta fred med konung August
i Polen, hvilket hade varit fördelaktigt
för den senare, hvars ärenden de till
viss grad gingo, påstodo dessa
diplomater, att Karl ville hällre krig än fred.
Fryxell godkänner utan vidare detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
