Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Finska teatern i Helsingfors. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
om hans dramatik än hans ypperliga
dialoger i sagostilen. — Den skygga
anspelning om en finsk teater, hvilken jag
framkastade 1847, då jag stod nära lierad
med allt slags konst här i landet, torde
närmast härröra från Lagerwall, men den
vidsträcktare vyn om inhemsk konst är
frän Cygnæus, som alltid var stor i idén,
fastän opraktisk i dess förverkligande.»
Det räcker emellertid ännu två
decennier, innan andra försök än enstaka
sällskapsspektakel göras för att införa det
finska språket på scenen i Finland. Men
i slutet på 60-talet begynna regelbundna
amatörrepresentationer att anordnas af en
förening i Helsingfors, som hade till
syftemål att arbeta på finska språkets
framsteg, särskildt inom den högre bildningen.
Dessa representationer leddes af en ung
och framstående estetiker och dramatisk
författare, filosofie doktorn Kaarlo
Bergbom, och väckte rätt stor
uppmärksamhet. Det var äfven på hans initiativ
som en föreställning ägde rum, från
hvilken man på sätt och vis kan datera den
finska teaterns uppkomst. Den 10 maj
1869 gafs å Nya teatern i Helsingfors,
för tillfället hyrd af teatervänner inom
Helsingfors’ finsktsinnade kretsar, en
representation, vid hvilken Alexis Kivis
mäktiga sorgespel »Lea» uppfördes på
originalspråket och med en svensk
skådespelerska, fru Hedvig Charlotte Raa, född
Forsman (nu fru Winterhjelm), i
hufvudrolen. Fru Raa hade gjort det djärfva
försöket att studera in en svår och stor
rol på ett tungomål, som hon endast
bristfälligt kände, och hon löste denna
uppgift till allas häpnad med en otrolig
öfverlägsenhet. En svensk
huvudstadstidning säger, att »fru Raa talade finska
på ett sätt, som kan kallas underbart
och belönades af orkaner af applåder
och regn af blomsterbuketter», en annan,
att hon »ådagalade, att man kan göra
det knappt troliga.» Genom denna Lea-
FRU HEDVIG RAA SOM LEA.
föreställning har fru Raa för alltid
förknippat sitt namn vid den finska teaterns
uppkomst, och den är henne äfven tack
skyldig för många senare
gästuppträdanden.
Entusiasmen, som nu föddes, lät icke
hejda sig af några hinder, innan tanken
på en stående finsk teatertrupp var
förverkligad. Man föreställde sig
möjligheten att kunna alternera med den
svenska stående truppen i Nya teatern, man
sökte inleda underhandlingar med dess
direktion, man sökte genom en petition
vid landtdagen tillförsäkra en blifvande
finsk teater ett nödigt underhåll från
statens sida på samma villkor som den
svenska truppen åtnjöt. Alla dessa
sträfvanden ledde till intet annat än häftiga
och bittra polemiker, och när ansökan
om statsunderstödet strandat på
landt-dags-utskottets afböjande hållning,
in-skred det privata initiativet och stiftade
pä våren 1872 en garantiförening, medan
doktor Bergbom samlade ett tiotal af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
