Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Finska teatern i Helsingfors. Af Werner Söderhjelm. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finska teatern i helsingfors. ■ 25 i
offentliga lifvet som i det enskilda, på
det rent humanistiska gebitet, som pä
det industriela och tekniska, det finska
språket står i jämbredd med det svenska,
är det icke lätt att tänka sig hvilken
hårdnackad viljekraft från enskild sida
det behöfts för att få en skenbart så
naturlig sak till stånd. Men de äldre,
som varit med om det praktiska
förverkligandet af finskhetssträfvandets
teorier under tider, dä det af den bildade
klassens stora flertal i Finland ansågs
icke blott som en utopi utan också som
ett fullkomligt attentat mot bildningen i
landet att använda finskan i
kulturändamåls tjänst, de kunna meddela många
intressanta upplysningar om huru det
enskilda initiativet, den personliga
uppoffringen, ständigt tyngande på samma
skuldror, det orubbligt konsekventa
arbetet, ständigt i första ledet utfördt af
samma icke alltför mångtaliga grupp af
personer, rest grundvalarna till den
kulturbyggnad som sedan, besegrande
motståndet och understödd af det allmänna,
höjt sina tinnar allt högre.
I det antydda arbetet röjer sig en af
nationalitetskampens i Finland vackraste
sidor. Och knappast torde det finnas
någon af de institutioner, hvilka kärleken
till folkets språk manat fram, som fått
på sin del så mycket af varm
hängifvenhet och osjälfvisk uppoffring som den
finska teatern. Doktor Bergboms
lifsgärning har helt och hållet ägnats
densamma, och det är naturligtvis främst
hans rastlösa arbete inom alla grenar
af företagets förvaltning som fört det
framåt. Jämte en syster, fröken Emelie
Bergborn, som troget stått vid hans
sida, har han under långa år med
den konstnärliga ledningen förenat den
praktiska, och man kan säga att under
största delen af teaterns existens alla
omsorger, börjande från repertoarens
utväljande och sujetternas engagemang och
rc
slutande med den sista kluten på en
statistdräkt och bekymret att låna möbler
och husgerådssaker från stadens familjer,
när teatern ännu icke hade råd till ett
rikt eget inventarium, att alla dessa
omsorger hvilat på de två nämnda
personernas skuldror. Allas kraf kunna under
sådana förhållanden naturligtvis icke
tillgodoses, och ett och annat har kanske
0 ’
händt, som tydt på ett slags familjaritet
1 teaterledningen. Men hvad betyder
detta emot den oändliga mängd af
kunskap, af arbete, af energi, af kärlek, som
representeras af den ståndpunkt, på
hvilken finska teatern för närvarande
befinner sig ? Jag har talat tillräckligt om
själfva repertoaren. Jag vill tillägga, att
regien i allmänhet förtjänt det högsta
beröm, och att redan tidigt i detta
afseende åstadkommos nästan omöjliga
ting i förhållande till teaterns små re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
