Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En gammalflorentinsk bildkrönika och en teckning i Nationalmuseum. Af John Kruse. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
john kruse.
som med nöje brukade bese dessa
teckningar.
Äfven till Sverige har ett verk af Maso
Finiguerra kommit, och det t. o. m. ett af
hans bästa. Liksom för sä många andra
af vårt lands bästa skatter af utländsk konst
ha vi därför att tacka Karl Gustaf Tessin.
Bland de teckningar af gamla mästare, som
han under sin vistelse som svensk
ambassadör i Paris 1739—42 förvärfvade, i
synnerhet genom sina inrop vid auktionen å
det stora Crozatska
handteckningskabinet-tet 1741, befann sig äfven en akvarellerad
pennteckning med hvita dagrar på
röd-grundadt papper, hvilken liksom det
öfvervägande flertalet af Tessins teckningar
numera befinner sig i Nationalmuseum. Det
är en studie till en ung David, stående
fullkomligt naken med ena foten på
Goliats hufvud, slungan i handen och höjande
det lockiga hufvudet med en stolt och
trotsig segraremin. Ansiktet är af den
bekanta Pollajuoloska typen, kraftigt och
vresigt i sin breda hoptryckthet och fula
kantighet. Men kroppen, hvilken är mycket
känsligt modellerad, är af en på samma
gång spänstig och mjuk ungdomlighet i
sina vackert rundade former och röjer en
annan, vekare konstnärs hand än den, som
skapat Pollajuolos hårda mansgestalter med
deras muskler af järn och stål.
Nationalmusei teckning har sedan
gammalt med fullt riktig stilkänsla gått under
Pollajuolos namn, men den visar i själfva
verket så slående öfverensstämmelser med
ett par i Uffizierna förvarade studier af
Finiguerra till en David, afbildade i Sidney
Colvins bok (vid plansch 6), att samme
mästare måste antagas för dem alla. Af
de nämda båda studierna visar den ena
David klädd blott i en kort lifrock och
liten mantel, som lämna armarna helt och
benen alltifrån knäna bara, medan å den
andra den unge hjälten är klädd i
fullständig dräkt, likaledes med kort mantel.
Gesten med ena foten trampande på
jättens hufvud är liksom ställningen i dess
helhet varierad på olika sätt i de tre
utkasten. I alla (liksom i den här afbildade
studien af en naken man i Uffiziernas
Fi-niguerra-samling) återfinner man emellertid
samma veka och sirliga linjeföring och
samma egendomliga sätt att teckna händer
och fötter med långa smala och svängda
fingrar och tår, mellan hvilka tydligt
accentuerade tomrum förekomma. Nationalmusei
handteckning är intressant såsom ett af de
mera fåtaliga exemplen hos vår konstnär
på en hel naken figur, och Finiguerra själf
måtte ha funnit densamma bäst af sina
Davidsutkast, ty det är dess kroppsställning
han i dess väsentligaste drag återupprepar
i sin bildkrönika både i David vid Goliats
lik och i Simson stående invid sin brutna
pelare.
Att Finiguerra i sina lyckligaste
ögonblick kunde vara en god tecknare, känna
vi bl. a. äfven däraf, att den italienska
konsthistoriens nestor, Vasari, berömmer
honom som sådan, på samma gång han
omnämner, att han i sin egen samling
hade ett antal blad af Finiguerra, »både
draperade och nakna figurer». Kanske
hafva Vasaris granskande ögon hvilat
äfven på denne unge David, som nu
dagligen visar sin skönhet för de besökande i
nationalmusei gravyrsal. I så fall tror jag,
att messer Giorgios konstförståndiga och
djupsinniga min ljusnat, ty en vackrare
liten Finiguerra gifves det nog ej. Låtom
oss tacka himlen och Karl Gustaf Tessin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
