Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ur bokmarknaden - Af Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur bokmarknaden.
287
af ett nobelt lif. Det är icke den
förbittrade och dolske proletären som
uppdukar hetsiga bekännelser om
kungamords-konspirationer och krutattentat, utan det
är den högt bildade och humanistiskt
fördomsfrie sociologen som med apostelns
glöd behärskad af vetenskapsmannens
logiska lugn meddelar den fängslande
historien om en sällspordt rik och af målsäkra
sträfvanden uppfylld lefnad.
Denna autobiografi är helt annorlunda
komponerad än dylika pläga vara. Det
vanliga är väl, att hufvudpersonen ställer
sig själf på en mer eller mindre upphöjd
punkt i centrum och icke indrager annat
i teckningen än det, som faller inom eller
tangerar hans periferi. Mot denna metod
kan ingenting invändas. Men Krapotkins
är åtminstone icke underlägsen. För honom
kommer det inte an på att framlägga ett
dokument angående sina privatpersonliga
erfarenheter och handlingar eller sin
andliga utvecklingsgång. Fastmera åsyftar han
att lämna en åskådlig redogörelse för det
vidtomfattande reformverk, åt hvilket han
skänkt sig med sitt stora hjärta och sitt
klara hufvud, samt en mångsidig bild af
dess dystra samhällsbakgrund i hans
hemland. Hvad honom själf beträffar, står
han endast som en påpekande iakttagare
vid läsarens sida och söker icke splittra
dennes intresse med intima upplysningar
om angelägenheter, som icke stå i
något slags samband med det förevarande
ämnet.
Redan i de inledande kapitlen, som
behandla uppväxtåren i hemmet, varsnar
man detta. De med en lika verkningsfull
som osökt berättarkonst frammanade
genrebilderna från familjelifvet i ett typiskt ryskt
högadelsnäste under lifegenskapens gyllene
tid stå där icke som klädsamma
dekorationer kring en hjältes barndomssaga, utan
samla sig till en, oaktadt många idylliska
detaljer, förfärande helhetsbild af en
barbarisk och dödsdömd kultur. Mildt
öfverseende som förf. städse är, har han valt
att i stället för med bitterhet eller
indignation teckna sin far med en viss förstulen
humor; han visste inte bättre, den gamle,
han var slafägare som de andra. Men det
är att märka, att när han framträder i
denna egenskap — och det är icke sällan,
ty de lifegna ha fått sig en betydande rol
anvisad i berättelsen —-, kallas han ofta
»generalen», icke som annars »min far».
Släktskapen är stundom svår att vidgå.
Krapotkin har haft sällsynt goda
lägenheter till utbildning för sin anarkistbana.
Först under barndomsåren i det med
pat-riarkalisk despotism styrda hushållet i
Moskva, sedan som medlem af den
kejserliga pagekåren i Petersburg kom han i
nära beröring med många faser af
nyckfullt tyranni och skärande förtryck. Hos
en yngling med hans genomhumana
läggning och okufliga känsla för rättvisa kunde
under dessa förhållanden icke uppstå någon
synnerlig respekt för Herrens mer eller
mindre smorda. Men det blodtörstande
hat, som man gärna tänker sig utgöra
anarkistens startningspunkt, vann aldrig
insteg i hans högsinta själ. Han har löst
problemet att i verksam själfuppoffring
älska de förtryckta utan att förbittras mot
förtryckarna. Som kammarpage sprang han
en gång genom kejserliga palatsets gemak
i hälarna på Alexander II, hvilken för
ögonblicket lämnats ensam af sin omgifning, i
afsikt att skydda honom för de faror, som
alltid lura på en stackars rysk själfhärskare,
och helt visst skulle han kunna göra något
liknande ännu i denna dag — af pur
mänsklighet.
De intressantaste partierna i den på
hvarje blad fängslande boken röra det
jäsande samhällsfronderi, åt hvilket förf.,
frånsedt sina vetenskapliga geografiska
arbeten, vigt sitt lif och sina krafter, sedan
han afbrutit sin militärbana och blifvit en
fri, snart en fredlös man. En följd af
patetiska interiörer ur nihilismens unga,
inspirerade martyrers hardt när sagolika
kamplif upprullas här, och en andaktsfull
vördnad griper en inför dessa försakelsens
heroer, hvilka ägde en tro att eröfra
världen med, men aldrig vunno mer än
Sibirien eller schavotten. I rörande idyller
framträder den af osläckligt reformnit
besjälade handtverkarebefolkningen i
Jura-dalarna, dagsverksapostlar med
arbetsredskap i de flitiga händerna och
guldålders-drömmar i de vakna hjärnorna.
Undertecknad är föga fallen för att
hänryck^s af de sträfvanden, som gå ut
på att verka för vare sig socialistiska eller
anarkistiska framtidsparadis; men så länge
man följer Krapotkin, kan man icke värja
sig för smittan af hans öfverströmmande
sympati för alla dessa, som anse sig lott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
