Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Giovanni Segantini. Af Ernesto Caffi. Öfversättning från förf:s manuskript. Med 11 bilder efter målningar af Giovanni Segantini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giovanni segantini.
29 7
penselns makt att återge ett landskap
midt i glaciären utan någon af dessa
kontraster, som pläga utgöra en integrerande
del af landskap. Jag beundrar
uppfattningen af denna tröstlösa natur i den
fasansfulla ödsligheten, i dödstystnaden,
i den förfärande tomheten utan gräns, i
den väldiga sträckan af nästan enahanda
färger, där denna isvärld hvilar,
förkrossande i sin orörlighet.
På denna tafla finner man inga
kurirn æ rerum, icke Dantes nefando dolore.
Hvarje förnimmelse af mänskligt kval har
här förfrusit, hvarje ljud af vrede eller
förbannelse har förts bort af vinden. Här
råder förtviflan. leke en upprorisk
förtviflan, utan en bottenlös och mörk, som
icke framträder i det yttre, men som
uppstiger ur det helas mäktiga fasansfullhet.
Ju längre vi tränga ned i Dantes Inferno,
ju mer se vi lifvet försvinna. Ugolino
är den siste, som utstöter ett förtviflans
skri bland dessa det danteska helvetets
cavæ cavernæ\ därnedom är allt
slock-nadt, och man hör endast Lucifers hemska
vingslag genom det eviga mörkrets frost;
här är sannerligen dödens död, det sista
fattbara stadiet af förtviflan, förstelningen.
Efter det följer den ofattbara svarta
oändligheten. Segantinis tafla framställer
detta yttersta stadium — tag bort
buskarna här och där, sänk ned mödrarna
i isen med hufvudena uppstickande, och
ni har den nedersta ringen af
Alighi-eris Inferno. Den som har sett Alpernas
toppar, den som har pröfvat på att stå
och se omkring sig i en väldig glaciär,
den måste säga inför den italienske
målarens duk: Han är ett snille.
Ett stort arbete, som skulle expo-
nerats på världsutställningen i Paris 1900,
»Lifvet — Naturen — Döden», var
ofull-bordadt vid hans bortgång. En plötslig
temperaturväxling på det höga Schafberg
vållade honom en häftig sjukdom, och
efter tre eller fyra dagar slöt han sina
ögon för naturen, för ljuset och solen
och slumrade in i dödens eviga frid.
Målaren är död, men hans verk stå
oss åter. Och hans målning är fylld af
lif och hänförelse, af fröjder och kval, men
fröjder och kval som röra vid
människohjärtats innersta strängar. Häri står den
moderna konsten framför renässansens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
