Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALVIDA VON MEYSENBUG. 339
af att sålunda förlora den stora
popularitet hon själf förut ägt, oaktadt sina
»underligheter». Men under detta sitt
trots mot världens dom vann hon en fullt
utpräglad individualitet, med egna
öfver-tygelser och mod att bekänna dem.
Hennes familj och umgänge ansågo henne
naturligtvis förledd af Teodors
villomeningar. »Ty» — som hon själf säger
— »när en själ befriar sig från
ortodoxi i religion eller politik, då skylies
detta ständigt på förförelse; man inser
icke, att det endast är vårt eget
grundväsens konsekvenser som
omständigheterna nu bragt i dagen.» Själf var hon
klart medveten om att hennes
nuvarande åsikter endast voro den logiska
följden af hennes tidigare kraf på
tankens frihet. Djupast led hon af att,
för första gången i sitt lif, nödgas byta
skarpa ord med sin mor för att värna
sin kärleks helgd, men hennes bestämda
hållning aftvang emellertid modern
åtskilliga eftergifter. Så förklarade Malwida
t. ex., att hon ämnade uteblifva från
en stor fest för hofvet i föräldrarnas hus
— en fest dit Teodor icke blef
inbjuden :— ifall modern icke senare bjöd
honom till ett mindre samkväm för
stadens i alla afseenden bästa familjer,
hvilket också skedde. Men allt mera öppet
blef med hvar dag hennes krig mot alla
slags auktoriteter under hennes sträfvan
att vara de egna idealen trogen.
Malwida v. Meysenbug skilde sig från sin
tid äfven i ett fall, som bättre än något
annat i henne visar föregångerskan på
vägar, dem endast ett fåtal ännu beträdt.
Från första stund, då de uttalat sin
kärlek, hade hon och Teodor enats om
ömsesidig frihet. Hon erfor det fulla
förtroendets frid och kände deras kärlek
som evig. Men hon visste, att om hon
häri bedrog sig, kunde inga eder eller
yttre band hålla den lefvande. Hon
insåg, att de känslor, som erotiskt förena
Ord och Bild, n:e årg.
två människor, icke behärskas af viljan.
Och när Teodor lämnade Detmold,
emedan han fått plats i en frisinnad tidning,
var därför hennes enda kraf: att han
ärligt skulle säga henne om hans kärlek
slocknade och sedan anse sig fri från
hvarje band.
Så slutade hennes lifs vackra vårtid.
II.
Kort efter denna skilsmässa förlorade
Malwida sin far, från hvars åsikter hon
visserligen allt mera skilt sig, men hvars
ädla personlighet hon omfattade med
innerlig kärlek. Vid hans dödsbädd
erfor hon, att hon kunde umbära trösten
af ett återseende i ett annat lif och det
oaktadt förmå bära sorgen, återtaga
lifvets plikter och utan fruktan motse
döden.
Snart erhöll hon i en ny bok af
Teodor Althaus ett nytt bevis på
innerligheten i deras samlif. Men med kvinnans
ömtålighet om sin kärleks hemligheter
led hon af att allmänheten nu fått del
af deras tankeutbyten, tills hon insåg
— hvad kvinnor oftast för sent inse
— att »den skapande mannen lefver två
lif, ett för sig själf och ett för världen,
och att den kvinna, som blir svartsjuk
på hvad världen erhåller, antingen
kommer att krossa mannens skaparkraft eller
sitt eget hjärta».
På nyårsdagen 1848 öppnades faderns
testamente, då arfvet visade sig vara
litet. Som Malwida var besluten att
afstå sin del till modern, ifall detta skulle
behöfvas för att trygga henne en sorgfri
tillvaro, uppstod för första gången hos
den unga baronessan tanken på att
själf förtjäna sitt uppehälle. Med oro
kände hon nu, att hon i intet ämne
ägde fackkunskaper nog för ett
brödför-värf. Och det är vid sådana tillfällen
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
