- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
306

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

306

ellen key.

som den fria och fina individuela
kulturen tillsvidare alltid kommer till korta
inför examenskunskapen. Men det
oaktadt kan man endast lyckönska Malwida
von Meysenbug att hon gått miste om
den senare, ty individualiteter som
hennes utbildas ej genom brödstudier.

Snart trädde emellertid oron öfver
hennes framtid i bakgrunden för de stora
händelser, dem februarirevolutionen
medförde. Hon fick i Frankfurt am Main
upplefva Tysklands uppvaknande och var
öf-verlycklig, i trots af familjens ogillande.
Hon har i sina memoarer ypperligt
skildrat stämningen i staden, lifvet på
gatorna, på teatern — där Don Carlos
uppfördes — och den tidiga vårens
härlighet: naturen tycktes nämligen det året
befinna sig i sympatisk förening med
folken. Hon brann som aldrig förr af
fosterlandskärlek, och med obeskriflig
rörelse säg hon Vorparlamentet samlas
under det: träden stodo i vårlig grönska
och marseljäsens toner ljödo. Hon erfor
den dagen för första gången den
underbara hänförelse som griper själen, då
det personliga jaget uppgår i en stor
allmänmänsklig känsla. Med djup
saknad nödgades hon emellertid snart följa
sin familj, som orolig lämnade staden,
där Malwida visste att Tysklands framtid
skulle afgöras. Och hon kände nu att
hon som sin rätt kräfde de stora intryck,
hvilka höja människan öfver hennes eget
lilla öde.. Att frivilligt försaka sådana
intryck syntes henne som synd mot
den helige ande, och under dessa dagar
blef det för henne en orubblig visshet:
att »individualiteten har full rätt till allt
den behöfver för att varda allt hvad den
kan bli» — och orubbligheten i denna
visshet har sedan alltjämt varit Malwida v.
Meysenbugs högsta vishet. Hon beslöt att,
så snart hon kunde, handla efter denna sin
öfvertygelse; framför allt att skaffa sig
det ekonomiska oberoende, hvilket för

kvinnan som mannen är grundvalen för
ett själfständigt uppträdande. Kvinnans
i sig själf så berättigade frigörelse ur
det ekonomiska beroendet har tyvärr
allt mera upphört att — som för
Malwida v. Meysenbug och hennes samtida
— vara medel för det stora målet: en
individuel lifsgestaltning. Kampen för
det ekonomiska oberoendet ter sig nu
ofta som en täflan om rymliga bås och
fulla foderbord åt den stora hjord, för
hvilken personlighetens frigörelse är ett
okändt eller ett osedligt begrepp!

Jämte smärtan öfver att just nu hafva
nödgats lämna Frankfurt erhöll Malwida
snart äfven en djupare sorg att bära.
Brefven från Teodor Althaus blefvo först
sällsynta och sedan inga. Och hon fick
af hans syster veta orsaken, nämligen
hans böjelse för en väns hustru.
Mal-widas personlighet visade sig nu —
hvilket tyvärr är sällsynt — i full
jämnhöjd med hennes grundsatser. Hon
kände sig icke hafva någon rätt till
förebråelser. Hon hade gifvit en kärlek, ett
förtroende utan gräns och därför också
utan andra kraf än en full ärlighet.
Endast det brutna löftet i detta afseende
ingaf henne känslor af bitterhet. Senare
fick hon veta, att han tegat, emedan han
trott, att hans nya känsla endast varit
en öfvergående.

Under den djupa förtviflan, som nu
uppfyllde hennes nätter och dagar, var
tanken på döden en oaflåtlig frestelse.
Men hvarje till döden bedröfvad
människa upplefver -— i fall hon äger ett
starkt personlighetsmedvetande — förr
eller senare det ögonblick, då hennes
innersta väsen reser sig öfver hennes
öde: reser sig i vissheten att vara för
dyrbart att gå under genom en annans
svek eller svaghet. Och en natt hörde
äfven Malwida v. Meysenbug sin själ
tala och säga henne: att det är en
feghet att vilja dö endast emedan man icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free