Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malvida
von meysenbug. 347
ödmjuk inför lifvets mysterium och det
mänskliga vetandets gränser.
Ehuru barnen togo hennes bästa
krafter, deltog hon dock äfven med
lifligt intresse i deras fars verksamhet.
Han började vid denna tid utgifva
Polstjärnan., hvars titelbild visade profilerna
af de fem hängde decem bristerna, dessa
som Herzen, då en trettonårig gosse, på
en kulle utanför Moskva, i den
nedgående solens åsyn, svurit att hämnas.
Efter Polstjärnan kom senare Klockan,
hvars hotfulla malmklang ljöd öfver hela
det ryska riket.
Hon råkade och hörde nu Wagner
för första gången och blef gripen af hans
musik så som hon förut endast varit det
af fru Schröder-Devrients underbart
dramatiska sång. Hon hörde honom äfven
tala om Schopenhauer, hvilken hon som
barn sett på Frankfurts gator, men då
hört hånas såsom »en fullkomlig narr(!)».
Malwida v. Meysenbug kände, att
hon allt mer återvann sin andliga
spänstighet, och hon gladdes däråt. Ty, »när
hon ej dött af sitt förflutna, ville hon ej
heller behålla någon ohälsa efter det».
Och hon sade sig, att den lugna lycka,
hon nu njöt, var hennes rätt, som lön
för hennes trohet mot lifvet under den
tid, då hon ansåg sig hafva ägt friheten
att sluta det men dock fortsatte att lefva,
emedan hon insett lifvets berättigade kraf.
I detta själstillstånd träffades hon
desto förfärligare af den konflikt, som
småningom förberedt sig genom ett ryskt
par, hvilket som gamla vänner till
Herzen gästade hans hem. Den ryska
damen ogillade baronessan v. Meysenbugs
milda uppfostringsmetod och misstyckte
barnens hängifvenhet för henne. Med
sin nations benägenhet att låta tingen
ha sin gång, i stället för att i tid leda
dem efter sin vilja, gjorde Herzen intet
för att motverka det nya inflytandet.
Och när Malwida v. Meysenbug fann,
ALEXANDER HERZEN.
att barnen ledo under striden om dem,
beslöt hon att utan vidare lämna det
Herzenska hemmet, hvilket hon äfven
gjorde.
Det var icke blott bitterheten af att
under nära tre år hafva gifvit barnen en
hängifvenhet, som deras far tycktes tro
vara lätt att ersätta, det var framför allt
sorgen och saknaden efter Olga som
gjorde den nu följande tiden så svår, att
Malwida v. Meysenbug åter stod inför
själfmordets frestelse. Men äfven nu
arbetade hon sig ur förtviflan genom
medvetandet att i sig själf äga bejakelsen af
sitt väsen, om än andra ej förstått detta,
och genom vissheten att den kärlek,
hon gifvit dessa barn, dock icke varit
förgäfves, eftersom den åtminstone
förädlat hennes egen själ. Sålunda
återvann hon sin själfkänsla efter den svåra
förödmjukelsen. På samma sätt hade
hon en gång förut bevarat det bästa af
sin kärlek: sin egen känsla. Och detta
är det för en lefnadskonstnär af hennes
slag framför allt betecknande draget: att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
