Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Malwida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malvida von meysenbug.
315
Den stora kärleken har alltid ett
konservativt skaplynne; det är dess
trohetsfanatism, dess svårighet att lösgöra
hjärtat, då det en gång gifvit sig, som
oftast gör den stora känslan tragisk. Med
en sådan kärlek hade Malwida v.
Meysenbug omfattat Olga, och under
otaliga själfplågande stunder hade hon
förebrått sig att handlat förhastadt, då hon
lämnade henne. Det var sålunda
naturligt att hon skyndade tillbaka, när
Herzen sade henne, att barnen nu åter
behöfde henne. Men när den ryska
damen återkom, måste Malwida, af samma
skäl som förut, åter lämna Herzens.
Som hon nu genom sitt ifriga
skrif-arbete för brödet skadat sina ögon och
dessutom kände ett stort behof af hvila,
beslöt lion antaga en väninnas
bjudning att en vinter vara med henne i
Paris. Hösten 1859 lämnade hon
således England, där hon under sju år
arbetat och lidit så mycket men äfven
vunnit så mycket genom stora intryck
och betydande vänner. Af dessa voro
nu några, såsom Johanne Kitikel, döda;
andra, såsom Mazzini — hvilken rest till
Italien —, borta. Men lion lämnade nog
många kvar för att med smärta se
Englands hvita klippor försvinna i hafvet.
I Paris bodde hennes väninna i
samma hus som Richard Cobden och
dennes familj, och under
mottagningsaftnarna där lärde hon nu känna många
af Frankrikes främsta personligheter,
såsom Mignet, Laboulaye, Cousin,
Michelet, med hvilken hon blef god vän.
Renan, som ofta blef hennes bordsgranne,
var af andra ännu föga uppmärksammad;
men Malwida v. Meysenbug insåg strax,
att han var betydligare än alla de öfriga.
I andra salonger råkade hon Rémusat,
Jules Simon, Odillon Barrot, Pressensé
och äfven den gamle Guizot, hvilken
hennes far i hennes ungdom lärt henne
vörda som den politiska visdomens brunn!
Vinterns stora händelse var dock
vänskapen med Wagner, till hvars hem hon
fick obehindradt tillträde, då han,
samman med en annan musiker, genomgick
sina kompositioner. Där råkade lion
äfven Liszts ena härliga dotter, Emile
Olliviers hustru. Under samtalen i det
Wagnerska hemmet fick hon impulsen
att läsa Schopenhauer, som nu gaf
hennes egen lifsåskådning dess filosofiska
grundval.
Lyckan har den kvinnliga nycken att
vända sig från bedjande ögon men
närma sig dem, som ej längre se efter
henne. Sä blef det äfven för Malwida
v. Meysenbug, som oväntadt erhöll den
största möjliga upprättelse och glädje,
när Herzen tillskref henne och bad henne
att helt taga Olga om hand. Hon
mottog förtroendet utan betänkande men
hade lidit för mycket för att en tredje
gång upptaga striden med oberäkneliga
ryska inflytanden. Hon insåg, »huru
nödvändigt det är för en utpräglad
karaktär att kunna gestalta sitt yttre lif
efter sina inre behof, att i de
omgifvande förhållandena få bekräfta sig själf»,
och hon hade erfarit, »att den ro, själen
sålunda njuter, är den enda oförstörbara
lyckan». Hon gjorde således det
villkoret att få bilda ett eget hem med
Olga, medan Natalia, nu nästan vuxen,
tidvis stannade hos fadern. Och efter
ett sommarbesök i England — under
hvilket lion lärde känna Turgenjeff —
tog hon sålunda Olga med sig till
Paris. Dels där, dels i Florens och i Rom
kunde hon nu i full frihet fortsätta Olgas,
från allt skoltvång fria, uppfostran.
Alldeles efter sitt eget ideal fick hon nu fostra
denna älskade varelse »till den högsta
möjliga fullkomning af hennes eget
väsen». Och detta lyckades på ett sätt, som
gifvit henne den innerligaste glädje genom
denna hennes Familie der freien Wahl,
inom hvilken nu Olgas barn omfatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
