- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
335

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ur bokmarknaden - Af Karl Wåhlin - Af Fredrik Böök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur bokmarknaden.

335

kraft. Men dessutom synas mig dessa
sammanställningar ingalunda vara gjorda
med tillräcklig noggrannhet och
omtänksamhet. På flera ställen ingå samma
paragrafer i olika sammanhang, och någon
enhetlig plan synes således icke hafva
förelegat. Mångenstädes saknas strängare
tankeförbindelse mellan de olika styckena, och
intrycket blir splittradt och aforistiskt. Bästa
beviset härpå är svårigheten att erinra sig,
i hvilket sammanhang man har att söka
något uttalande, till hvilket man vill
återgå. Det blir ett tröttsamt letande på måfå
trän bok till bok. Glädjande är därför, att
’ efter dessa böcker utkommit ett par
öfversättningar af sammanhängande arbeten af
Ruskin, till hvilka jag hoppas återkomma.

Ruskin ställer stora fordringar på sin
•öfversättare-, denne måste vara en
stilkonst-nar, i stånd att bygga formfulländade
perioder med arkitektonisk hållning, vägande
hvart ord, tills det bästa, det slutgiltiga
funnits, med samma möda och finkänslighet,
som man fordrar i metriska öfversättningar.
Man kan vara en mycket användbar
öfversättare af åtskillig litteratur utan att därför
vara vuxen att tolka Ruskin. Och de
föreliggande öfversättningarna motsvara
knappast hvad man haft rätt att vänta.

K. W—n.

Anna Branting: Staden, en sedeskildring ur
Stock-holmslifvet. Alb. Bonnier. Stockholm.

Författarinnan har velat skrifva en
sedeskildring, och hvad den delen af hennes
syfte angår, så må det medgifvas, att hon
nått det. Hon har dessutom med en
oförskräckthet, som är allt beröm värd, velat
utvidga sin sedeskildring till en moralisk
roman, ur hvilken den benägne läsaren
kan lära sig både ett och annat. Kanske
har hon trots både talang och vackert
uppsåt icke lyckats fullständigt i det stycket.
Man får snarast intryck af ett icke alldeles
lyckadt sträfvande att fördjupa det
psykologiska problemet till ett etiskt.

Den kvinnliga hufvudpersoner Eva
Herzen, bedrages af sin man och söker efter
svåra lidanden en tröst och en räddning
undan själsstriderna genom att anknyta ett
lätt erotiskt förhållande med en ung och
skön man, Felix Lillie, som af
författarinnan är utrustad med alla goda
egenskaper, men som gör ett något luftigt intryck.

Dock räddas hon från äktenskapsbrottet
genom sin inneboende moraliska känsla
och sanningstörst, förenar sig med sin trots
allt ganska aktningsvärde äkta man och
återvinner kärleken till lifvet, som hon
för framtiden ämnar krydda icke med
erotiska snedsprång, utan med
socialreforma-tiskt arbete i lämpliga proportioner.

Inom denna ram rymmes en hel del
skildringar ur Stockholmslifvet, som äro
uppfattade med godt humör och nedskrifna
i en spetsig och oförskräckt stil, mot
hvilken man endast kan anmärka, att den i
i viss mån saknar litterär kultur. Särskildt
beaktansvärd är den förmåga att
karaktärisera i ett par konturer, som röjer sig i
så ypperliga och blodfulla figurer som de
inventarieartade släktingarna i Herzens
hus.

Öfver hufvud taget äro detaljerna i
boken af en öfverraskande liffullhet och
säkerhet, och detta gäller icke blott de
satiriska scenerna utan också de med fin och
kvinnlig känsla återgifna erotiska
situationerna mellan Eva Herzen och Felix Lillie.

Orsaken till att man, när man lägger
boken samman, ändå icke har ryckts med
helt och hållet, är just det otillräckliga i
den ofvan omtalade etiska fördjupningen.
Slutkapitlen, där den luttring och förädling,
som Eva Herzen undergår, skall framställas,
ha mycket mindre konkret lif och
trovärdighet än de öfriga delarna af boken.
Afslutningen framför allt, som skildrar hur
hjältinnan vid invigningen af Folkets hus
vaknar till känsla af den sociala
samhörigheten, är visserligen mycket vackert tänkt,
men är dock alldeles för obestämd och
ger alltför svaga föreställningar om de reala
uppgifter och mål, som skola skänka henne
det moraliska patos hon eftersträfvat.

Emellertid är det en vacker typ som
fru Branting tecknat, denna klarögda och
och varmt kännande kvinna, hvilken
förenar sedlig adel med en modern och
vid-hjärtad fördomsfrihet. Det är till och med
icke utan, att man i henne ser något af
ett kvinnligt framtidsideal.

Om »Staden» alltså icke är den stort
tillskurna uppfostringsroman, som
författarinnan velat skrifva, så hindrar det icke
att den har en beaktansvärd ställning både
som litterär produkt och som tidstecken.

Fredi-ik Böök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1902/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free