- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
373

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

malwida von meysenbug.

373

helt annan Nietzsche än den, som
sedermera — genom en våldsam reaktion mot
sitt eget grundväsen — blef en dyrkare af
hänsynslösheten och en fiende till
medlidandet. Möjligen har hans gamla
väninna rätt i att, om intet afbrutit
Nietzsches utveckling, hans andra skede icke
torde förblifvit hans sista utan att han
under ett tredje till en harmonisk
tankebyggnad kunde sammanfogat hvad som
nu ständigt förblir stötestenar i hans verk.
Till denna byggnad anser hon att han i
ett bref till henne 1874 angaf planen
genom yttrandet: att kulturens grundtanke
och hvar enskild människas uppgift är »die
Erzeugung des Philosophen, des Künstlers
und des Heiligen in uns und ausser uns zu
fördern und dadurch an der Vollendung
der Natur zu arbeiten».

Det är af stort intresse att genom denna
brefväxling se, med hvilken fin förståelse
den framtida kvinnoföraktaren då kunde
uppskatta en sällsynt kvinnlig
personlighet. Intet omdöme kan bättre
karaktärisera Malwida v. Meysenbugs yppersta
bok Memoiren einer Idealistin än
Nietzsches skildring af huru han våren 1876
tillbragte en hel dag, ända till den
månljusa kvällen, vid Geneversjön, ensam med
denna bok. Och därunder sade han sig,
att han aldrig upplefvat en andaktsfullare
söndag. Han skildrar vidare, huru den
stämning af renhet och kärlek, han
sålunda mottog, icke lämnade honom, och
huru hela den yttre naturen den
dagen var spegelbilden af denna hans
stämning. Han yttrar slutligen: att bokens
författarinna syntes honom som hans eget
högre jag och först nu, när han jämförde
sitt lif med hennes, fann han huru
mycket som fattades honom själf. Sålunda
hade han att tacka henne för vida mer
än en bok — isynnerhet därför, att
hennes bok blifvit honom en strängare
domare än hon personligen brukade
vara! Och han tillägger de betydelse-

GIUSETTE MAZZINI.

fulla orden: att en man, som icke inför
bilden af detta kvinnolif vill förefalla
sig själf omanlig, måste förmå allt hvad
Malwida v. Meysenbug förmådde — och
alis icke mera —, men att det är
mycket möjligt att en man icke kan det,
ty det skulle troligen fattas honom »der
sicher leitende Instinkt der allzeit
hilf-bereiten Liebe».

Malwida v. Meysenbug var icke
heller helt Mazzinis meningsfrände, men
hon älskade och värderade i honom en
stor idealist, och med sin skildring
stärker hon vissheten, att denne man var det
italienska folkets hjärta, från hvilket det
förnyande blodet drefs till alla dess
andra delar.

Då man på vägen genom Genuas
Campo Santo — där de flesta
marmormonumenten lyckats i det otroliga: att
göra döden och sorgen öfver döden
löjliga — kommer till den enkla klippgraf,
som bär det enda namnet Mazzini, är
det med bittra känslor man minnes,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free