Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malwida von meysenbug. 413
ren finnas korrektiv mot att kvinnan
därunder skall komma att öfverskrida
»die Grenzen des wahrhaft sckönen
Weib-lichen». Men fröken v. Meysenbug har i
sin lugna vrå nere i Rom icke kunnat
följa de senaste årtiondenas fas af
kvinnans frigörelse. Hon har icke sett de
kalla eller torra, hvarje inre som yttre
behag beröfvade, eller de fysiskt och
psykiskt urartade typerna för das dritte
Geschlecht, dessa hvilka i hetsig täflan
med mannen om bröd och ära betrakta
kärleken som en sjukdom eller en sport,
moderskapet såsom en låg djurisk
funktion och uppfostran som samhällets, ej
längre som moderns uppgift. Den
nuvarande erfarenheten har icke gifvit
obetingadt rätt åt Malwida v. Meysenbugs
tro: att ju mer kvinnan på alla områden
blir lika berättigad med mannen, »je
lichter, edler und wahrhaftiger wird auch
das ewig Weibliche sich herausbilden».
Men jag hoppas att, sedan
kvinnosakskvinnorna utfört sitt vägrödjande arbete,
ett nytt kvinnligt släkte — som får njuta
förarbetets frukter och slipper stridens
förfulande verkningar — skall bekräfta
dessa förhoppningar. Man påstår ju,
att detta släkte af på en gång fria och
fina, starka och sköna kvinnor redan
finnes i. den nya världen?
Det är dock icke i artikeln Frauen
som Malwida v. Meysenbug i sin sista
bok mest förhärligat kvinnans väsen;
det är i den ur alla synpunkter gripande
studien öfver Die Decembristen, de ryska
hjältarna från 1825, hvilka gingo i
döden eller i landsflykten, tröstade af
vissheten att vara frihetens utsäde. Denna
enkla skildring är andaktsväckande som
en martyrlegend, eldande som en
frihetshymn. Huru gränslöst små synas icke
nutidens flesta kvinnor i sin personliga
frihets proklamerande bredvid dessa
ryskor, hvilka som sin enda frihet kräfde
den att dela och lindra sina mäns, brö-
ders och söners lidanden och under
årtionden äfven gjorde det med detta
hjärtats hjältemod, som ingen »högre
undervisning» kan skapa och som kvinnans
egoistiska rättighetsifver nu håller på att
utrota!
Författarinnan har anknutit denna
skildring af decembristerna till sina
intryck af Krapotkins memoarer, hvilka
för Malwida v. Meysenbug, som för
otaliga andra rundt om i världen, varit en
af samtidens betydelsefullaste böcker,
äfven den ett strålande vittnesbörd om de
ädlaste krafterna inom det ryska folket,
dessa krafter hvilka trädde i dagen med
decembristerna, med Herzen, med
Tur-genjeff, med så många andra handlingens
och ordets stormän. Jag tror att, om
Nobel själf utdelat sitt pris åt den
yppersta bok i »idealisk riktning», skulle
han gifvit det åt författaren till En
anarkists minnen. Ty denna bok är
just nu det högsta uttrycket af det
nittonde århundradets mest dödsföraktande
och himmelsstormande idealism: striden
för ett pånyttfödt Ryssland. Är det icke
som om man öfver Rysslands natthöljda
vidder såge en lång ljusrad röra sig, där
hvarje flamma är tänd vid den fackla,
som fallit ur en föregående hjältes hand?
Hvem kan tro, att så många hvita lågor
lyst — och i förtid blifvit släckta —
alldeles förgäfves?!
VI.
I sin studie öfver decembristerna
förhärligar författarinnan, som redan är sagdt,
ej blott mannens hjältemod utan äfven
kvinnonaturens yppersta egenskap, den
som vid gestaltningen af hennes eget
öde varit afgörande: kärleken såsom
hän-gifven, uppoffringsstark ömhet,
moderlighetskänslan i dess stora, allomfattande
mening. Det är af den fulla friheten
för denna kvinnans yppersta kraft hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
