Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Malvida von Meysenbug. En studie i lefnadskonst. Af Ellen Key. Med 2 bilder (Fortsättning och slut) - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
malwida von meysenbug. 415
möter är en äkta kvinnas, hvilken vet,
att hennes styrka ej kan ligga inom den
systematiska och deduktiva filosofien utan
inom intuitionens och aningens, inom den
— i ordets fulla mening tagna -—
personliga lefnadsvishetens område. Det skulle
för en tänkare ex professo vara lätt att
hos Malwida v. Meysenbug uppvisa
logiska motsägelser och bristande
bevisning. Men lyckligtvis betyder det föga,
om ens lifsåskådning håller streck inför
filosofens definitioner, medan det betyder
allt, om den, som hos Malwida von
Meysenbug, hållit färgen inför såväl lifvets
mörker som dödens blekhet. Hon har
medelbart gjort mera för de tyska
kvinnornas frigörelse äti någon af de
kvinnosakskvinnor, som i föreningar och
talarstolar häfdat sitt köns rättigheter. Utan
att med en rad hafva angripit männen
eller nedsatt kvinnans uppgift som maka
och mor, har hon just därför hos
mångfaldiga konservativa af båda könen
besegrat den åskådning, hvilken af flertalet
tyska män, bland dem äfven den på alla
områden opinionsdekreterande kejsar
Wilhelm, ännu omfattas, nämligen att
kvinnans sfär är — Küche, Kinder, Kirche.
Ty Malwida von Meysenbug har
genom sitt föredöme ådagalagt, att den
högsta kultur, det lifligaste deltagande i
politiska och sociala tidsfrågor, icke
behöfva utesluta den innerligaste
hemkänsla, den ömmaste moderlighet. Hon
har visat, att en fullkomlig frihet frän
hvarje positiv religion eller systematisk
filosofi icke hindrar utan tvärtom främjar
en äkta idealism. Malwida v. Meysenbug
ger föredömet af en, i ädlaste mening,
mänsklig lefnad. Där ha mannens mod
och kvinnans ömhet förenats, själfhäfdelse
och medkänsla stått i en fullkomlig
harmoni och den förfinade lefnadskonsten tjänat
tidens största tankar, frihetens, rättvisans
och solidaritetens, de tankar af hvilka hon
alltjämt hoppas att de sociala och
nationela orättrådigheterna könen, klasserna
och folken emellan skola öfvervinnas.
Inför människonaturens,
människoödenas och folkens otaliga olikheter, dem
hon under sin långa lefnad och inom
alla Europas främsta kulturland haft så
rika tillfällen att iakttaga, har hon städse
öfvat det för människors barn svåraste
budet: att icke döma men förstå. Själf
af strålande renhet i sitt lif — där den
erotiska erfarenheten endast blef en
andlig verklighet — och med ett djupt
tro-hetsbehof som sitt grundväsen, har hon
sålunda t. ex, insett, att det äfven kan
finnas en stor laglös kärlek, som inga
band behöfver eller som har rätten att
bryta tidigare band, medan hon afskyr
hvarje lättsinnig lek med den heliga eld,
hon själf så andaktsfullt vårdat.
Malwida v. Meysenbug vill, som jag
redan framhållit, lika obetingadt som
någon kvinnosakskvinna göra man och
kvinna fullt likaställda inom familjen och
samhället. Hon har som Fredrika
Bremer velat »frihet och framtid» åt kvinnan;
båda hafva genom sitt lif som genom
sina verk häfdat, att kvinnan har samma
rätt som mannen till en personligt
vunnen öfvertygelse, en af det egna
samvetet väld väg. Men genom sin mer
allsidigt kvinnliga utveckling, liksom sin
mer enhetligt mänskliga personlighet, har
Malwida v. Meysenbug blifvit typisk för
den i frihet harmoniskt utvecklade
kvinnan, medan Fredrika Bremer blifvit
typen för den nu i frihet mångsidigt
verkande kvinnosakskvinnan. Denna
nutidstyp torde dock afvika ej så litet
från Fredrika Bremers eget kvinnoideal.
Visst är emellertid, att Malwida von
Mey-senbugs typ är den, af hvilken
framtidens kvinna har mest att lära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
