Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Berg. Af Valdemar Langlet. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
valdemar langlet.
djärfva broar. Luften känns kallare.
Växtligheten inskränker sig snart till
blott mossa och lafvar; men det bär
alltjämt högre, högre — excelsior!
Vägen löper nu genom talrika snötunnlar
af trä, vid branter där den annars om
vintern skulle bli ofarbar — alltjämt
högre, högre! Bakåt öppnar sig en vid
utsikt genom den långa dalen, hvars
sidoberg sjunka och blåna i fjärran; —
framåt synas de dystra klippväggarna
klämma ihop sig om den fräsande,
dånande Terek.
Här ligga redan strimmor af snö i
skrefvorna, ständig snö, som
sommarsolen aldrig når och smälter. Men
högre -— högre! Terek är nu en smal bäck
— nu blott ett källsprång — och här
är den till sist en väldig porlande kittel
med klaraste vatten — det är Tereks
ursprung och källa. Därifrån strömmar
och sväller den mäktiga floden, som på
sin vidare färd blir så stark och rik, att
då den om vårarna är vredgad kan den
rifva med sig i djupet järnvägsbankar,
hus och hela byar!
Ändtligen är passöfvergången,
vatten-delaren nådd! En enkel minnessten, en
svagt grönskande, vågig slätt, höga
bergs-ryggar på något afstånd. Ett stenkors
med inskrift! Krestovaja gora,
»korsberget», kallas denna punkt. Är det
här som gränsen går mellan de två
världsdelarna? Är det här naturen motvilligt
lämnat en bresch i den oerhörda, obe-
stigliga mur hon tornat upp emellan två
världar? Men skiljemuren är ju ändock
fåfäng, om också breschen icke vore, ty
bredvid är hafvet, som icke skiljer utan
enar. Och utmed hafvets strand har
människan icke tvekat att spänna ett
par af de smala, ändlösa järnband, som
likt en spindelväf öfverspinna jorden, de
bojor, som i människans tjänst binda och
fängsla henne.
En enslig, vågig, trädlös högslätt
mellan aflägsna vilda berg — det finnes
i naturen föga som är mera fängslande
FRÅN OSSETERNAS BY.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
