Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Tjärnlidensfolket. Af Maria Rieck-Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjärnlidensfolket.
Af MARIA RIECK-MULLER.
RÄTT öfver fjället — västerut från
Fjällsjön — ligger en liten by,
med alla åkrarna sluttande ned
mot en djup tjära. Det är endast tre
gårdar i den byn.
Två af dem ligga med uthus och
bodar i tät klunga och midt i södersol.
Gräsvallarna gå ända inpå de rödstrukna
väggarna, som med sina blänkande
fönsterrutor lysa vidt omkring i solskenet.
Om vinterkvällarna, när snöstormen rider
med vargtjut i hälarna efter
fjällsluttningen, stannar skrämseln vid knutarna,
skygg för ljuset från två flammande
björkvedbrasor. Och inne i stugorna känna
de, att det är tryggt veta granngården
så nära och att se, huru det brinner i
spiseln därinne — — —
Men den tredje gården i byn ligger
ett godt stycke ifrån de andra — på
motsatta sidan tjärnen — med fjället
stupande rakt öfver sig.
Den ser ut att hafva blifvit
stannande där, bunden af sina egna tunga
tankar — —■
Rundt omkring tjärnen — halft i
vattnet — växer ljus vide som en virad
krans, och där bakom reser sig en mur
af höga granar, som endast den
ensamma gården förmått tränga sig fram
igenom.
Tjärnliden heter gården och har stått
där sedan lång tid tillbaka — sedan
farfars fars tid.
Förr — sade folk — hade den ett
annat utseende — med lysande röd färg
— med skratt och lek bakom knutarna.
Men det var innan gamle Olof
Danielsons söner — Erik och Nils — fattade
kärlek till Märta Jonsdotter borta på
Trångås.
Med det drog skugga öfver gården.
Allt sedan Märta — barbent och ljus
— hade sprungit med dem i skog och
hjortronmyr, hade de båda pojkarna tyckt,
att hon var den enda jänta de sett. Och
när de vuxit upp och sutto inne på
bänken i köket, där Märta trampade rocken
och spann det finaste lin, visste de, att
så skulle hon ock en gång sitta som
husmor på Tjärnliden.
Ingenting af hvad de tänkte dolde
de för hvarandra — och den som till
slut finge hennes löfte och tro skulle
lösa ut den andre från gården. Det ginge
väl ej an då, att de voro där båda.
Kunde blifva öfver förmågan — — —
Men Märta visste ej, hvem af de två
som varmast lekte henne i hågen.
Länge kunde hon stå och se, huru
smidig och vig Erik rände på skidorna
ned efter fjällsluttningen — och länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
