Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Om väfda tapeter. Af Gustaf Upmark. Med 13 bilder - Författaren Oscar Wilde’s föräldrahem i Irlands hufvudstad. Af Lotten von Kræmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÄFDA TAPETER.
429
konungadömets elfte timme. Några få
år efteråt hade Ludvig XVI icke mera
möjlighet att skänka bort dylika
prakt-pjeser, och efter denna tid hafva heller
icke några verkliga »gobeliner»
införlif-vats med de svenska samlingarna. —
Prof på dessa franska tapeter hade
utställningen att framvisa i de båda
väldiga pjeser som framställa den ena
»Theseus tämjande den marathonska
tjuren», den andra »scen ur operan
Roland» samt i det förtjusande
salongs-garnityret af 4 större och 4 mindre
tapeter med framställningar ur Don
Quixotes historia m. fl.
När l’ancien régime föll, var också
tapetväfnadskonstens utveckling afslutad
i såväl tekniskt som konstnärligt afseende.
Redan före denna tidpunkt hade en
förändrad smak börjat ersätta de gamla
ståtliga figurprydda väfnaderna med siden
eller andra tygsorter, och med 1800-talet
blir den från England härstammande
seden att bekläda väggarna med målade
eller tryckta papperstapeter allmän.
Därmed var de väfda tapeternas öde afgjordt.
Väl arbetade man under hela 1800-talet
i gobelinfabriken i Paris och arbetar där
än i dag, men verksamheten hade
förlorat sin betydelse och därmed också
sin förmåga af fortsatt utveckling.
Den renässans inom
tapetväfnadskon-sten, som vi i våra dagar upplefva och
af hvilken Nordiska muséets utställning
hade att uppvisa prof, grundar sig i
stället på traditioner från den folkliga
väfnadskonst, som under gångna
århundraden fortlefvat i olika länder. De alster
af denna allmogekonst från Sverige och
Norge, som voro att se å utställningen,
äro värda sitt eget kapitel. Man må
därför hoppas, att vårt lands störste
kännare på textilkonstens område, d:r
Böttiger, måtte få tillfälle att skrifva äfven
den folkliga väfnadskonstens historia.
Ett dylikt tillägg till den präktiga
skildring af de högre ståndens lif i Sverige,
som han gifvit i sitt stora verk och
genom sin utställning, är säkerligen ingen
mera skickad att göra än d:r Böttiger
själf.
författaren oscar wilde’s
föräldrahem i irlands hufvudstad.
AF LOTTEN VON KRÆMER.
HUR många växlande stämningar
och intryck tränga sig ej på oss,
då vi betrakta de
egendomligheter, som utmärka familjelifvet i skilda
länder hos folk, olika till lynne och seder!
För att göra denna erfarenhet måste vi
dock ha varit som »barn i huset» i
utlandets familjekretsar och ej blott såsom
turister mera flyktigt ha besökt dem, ty
de största skiljaktigheterna i lefnadsvanor
äro ej alltid de, hvilka först falla i ögo-
nen, och den yttre olikheten har nästan
alltid till orsak en motsvarande inre, som
är den mest lärorika, men som fordrar
tid och intimare beröring för att rätt kunna
uppskattas.
Låt oss denna gång, som botanisten
uttrycker sig, examinera den
mångskiftande blomma, som benämnes Irlands
familjelif, examinera äfven de rötter, som
den blomman har i det varmhjärtade
folkets andliga jordmån! Man finner lätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
