- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
436

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Sånger. Efter Goethe. Öfversättning af Karl Wåhlin - Tröst i tårar - Till månen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sånger.

EFTER goethe.

TRÖST I TÅRAR.

Hur är det att så sorgsen du
i lifvets gamman går?
Jag på ditt öga ser, att nyss
du säkert fällt en tår.

»Och om jag ensam fällt en tår,
så är min smärta min,
och ljuft det är att gråta få,
det lättar sorgset sinn.»

Dig bjuder vänners glada lag:
Kom, dröj hos oss i ro,
och hvad du än förlorat har
åt oss det anförtro!

»I sus och dus I anen ej
hvad i mitt hjärta bor.
Nej, intet jag förlorat har,
fast saknaden är stor.»

Blif åter man och fatta mod!

Du än är ung till år.

Bjud upp din kraft! Om blott du vill,

du snart vid målet står.

»Ack nej, i fjärran är mitt mål;
dit nå ej mina fjät.
Så högt, så skönt, så långt från mig
som stjärnan vinkar det.»

Man önskar sig ej stjärnorna,

de glädja oss ändå,

och hänryckt ser man upp till dem,

där de på fästet gå.

»Och hänryckt ser jag upp också
hvar dag som Gud beskär,
men låt mig ensam gråta ut,
när natten inne är!»

TILL MÅNEN.

När ditt sken kring dal och hult
faller lugnt och stort,
andas bröstet åter fullt,
klappar hjärtat fort.

Du mig följer trösterik
hvart min väg mig för,
vännens milda öga lik,
som mitt öde rör.

I mitt hjärtas svall är röjd
ungdomskänslors strid.
Genom smärta, genom fröjd
når en ensling frid.

Brusa, brusa, kära ström!
Sorgsen är jag jämt.
Så förrunno som en dröm
trohet, kyss och skämt.

Allt hvad kärt och dyrbart är
likväl varit mitt.
Från det kval mitt hjärta tär
blir det aldrig fritt.

Gå din rastlöst snabba gång,
ila mig förbi,
spela, sorla, till min sång
stäm din melodi,

när du i en vinternatt
öfver brädden far
och när vårens blomsterskatt
du i famnen tar!

Säll den världens kif försmår,
utan hat likväl,
men i vännens armar får
gifva hän sin själ,

då hvad ingen, ingen vet,
ingen tanke når,
som en nattens hemlighet
genom hjärtat går.

KARL WÅHLIN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1902/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free