- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
489

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Schve-Dagon-pagoden i Rangoon. Af Jane Gernandt-Claine. Med 7 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

489

kelt på malmen med ett horn, och bland
dem, som gå förbi, motstå blott få denna
frestelse.

Barhufvade, sommarlikt ljusa unga
flickor med en skär långschal öfver axeln
och ett skärt eller blått sidenstycke
kring höfterna lyssna leende till klangen,
och unga män, klädda i skärt som de,
men med en silkesduk öfver hjässan, le
med samma uttryck af sorglös lifsglädje,
när de stå och vänta på att få yttra
sina tre önskningar och slå de tre
slagen med hornet.

I allmänhet äro birmanerna vid ett
rent af strålande lynne på
Schve-Dagon-pagodens terass, liksom öfverallt
annorstädes för öfrigt, men det finns ju ett
undantag. Munkarna, vår »stora ära»,
som folket kallar dem, synas verkligen
vara döda för världen. Slätrakade,
barhufvade, barfota, med en flik af den
orangegula manteln öfver vänstra
skuldran, gå de stilla och oberörda genom
hopen, utan att kasta en blick på de
troende, som falla på knä och räcka
dem en klase blommor, hvilken kanske
köptes för att läggas framför bilden af
Gautama Buddha.

Lika strängt åtskilda som i våra
landsortskyrkor, prisa män och kvinnor
den Välsignade. Några hålla ett
radband, andra en blomma i sina händer,
och öfver allas läppar gå samma ord af
oföränderligt lof. En och annan munk
frammumlar de en gång för alla
fastställda uttrycken på palispråket, men
det är icke många som ana, hvad det
egentligen är de säga.

Det finns ingen gudstjänst, inga
mässor — hvem skulle buddhisterna bedja
till? De veta icke af någon gud, och
Gautama* befattar sig lika litet med den
kult han efterlämnade åt sina anhängare

* Ett släktnamn på den Buddha, som senast
uppträdt på jorden; — enligt traditionen har
han ju haft många föregångare.

staty af gautama då han blef delaktig
af buddhas k apet.

som med någonting rörande denna
världen. Han ser intet, han hör intet och
lindrar ingen smärta hvarken i denna
tillvaro eller någon af de tillvarelser,
som måste följa. Det enda en buddhist
säger eller kan säga är, att den Helt
upplyste nått fullkomligheten, och i de
lofsånger, som röra sig omkring honom,
där han nu hvilar i neil ban, finns intet
spår till någon tillbedjan af hvad andra
folk kalla det gudomliga. Något dylikt
skulle väl också varit det orimligaste af
allt. Hade Buddha haft det allra
ringaste att säga öfver tillvaron och dess
väsen, kunde man väl icke föreställa sig
något mera meningslöst än hans
ständiga upprepningar af detta ena: att
lifvet är ett elände i sig.

Hvad man nu må tänka om dessa
saker, står det emellertid utom allt tvif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free