Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - F. Herbert Stead. Af Ellen von Platen. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f. herbert stead.
493
det inflytande en god och lycklig familj
är i stånd att utöfva. Hvad veta väl
de om hemlif, de stackars människor,
som till ett antal af 121,000 lefva
sammanpackade inom en engelsk kvadratmils
omkrets* i bostäder, som omöjligt kunna
kallas hem! Dödligheten är här den
största i London — hvarje vecka 42
per tusen —, detta i genomsnitt under
ett års lopp. Då hufvudparten af dem
som skördas äro minderåriga, kan man
nog förstå, att ej många lyssnat till mr
Steads maning att liksom han med hustru
och barn bosätta sig där.
Ej ett träd, ej en öppen plats på
många engelska mils omkrets . . . Luften
mättad af denna säregna »East-End
smell», som är så typisk för det fattiga
London. Det är som om härsket flott
vore hufvudbeståndsdelen däri. Och så
för ögat . . . Visserligen mat af alla slag
i de öppna salustånden: blodiga
köttstycken, halfrutten fisk, högar af
apelsiner, ostron, färdiga till förtäring på
stående fot ute på gatan. Gatan ... Ja,
den skulle kunna skildras i oändlighet,
ty där är det som hundradens och åter
hundradens lif — från vaggan och till
grafven — lefves. I regn och dimma
ytterligt smutsiga, i vackert väder och
baddande solljus tryckande dammiga,
göra södra och östra Londons gator
alltid det mest hopplösa intryck. Där ha
barnen sina lekplatser i rännstenarna
bland papperslappar och annat skräp,
medan försäljarna skrika ut sina varor
åt den förbipasserande strömmen af folk.
Där är det som till sent in på nätterna
de lysande gin-lokalerna locka besökare
till sig.
Det är en söndagsafton som jag med
mr Stead lotsar mig fram genom de
myllrande massorna för att från hans hem
vid den stora allfarvägen komma till
* D. v. s. 231 personer på hvarje acre, mot
51 pr acre i medeltal inom hela London.
f. herbert stead.
den i ett nät af gränder belägna
»Robert Browning Hall». En underlig
beklämning har gripit oss, ett förfärande
tryck under känslan af att alla dessa,
här ute på gatan, dem har man nu bara
gått förbi . . .
Men denna hopplösa stämning ger
sig så småningom, när vi väl äro inne
i den rikt upplysta Browning Hall. Bara
själfva det lilla kapellets namn kommer
oss att andas lättare, friare. Här var
det ju som skalden-tänkaren Robert
Browning döptes och först följde sina
föräldrar till deras gudstjänst. Måhända var
det här som hans barnasinne mottog
sina första evighetsintryck, dem han
sedan sjungit ut öfver världen.
Också i afton slår oss sången till
mötes, frisk och glad och lifvande. De
locka mycket folk, dessa afgiftsfria
lördagskonserter med sitt omväxlande pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
