- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
502

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Italienska taflor i konungens samling. Af Osvald Sirén. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

502

osvald sirén.

ne förträffligt bibehållna förrenässansbilder,
som icke blott höja sig öfver ali annan
italiensk konst i Sverige, utan t. o. m.
kunde försvara sin plats i hvilket museum
som hälst. De hafva, i likhet med flere
andra taflor i denna samling, förut
befunnit sig å slottet Galliera i norra Italien
nära Ferrara, hvilket Napoleon skänkte jämte
kringliggande område åt Eugène
Beauhar-nais’ dotter Josefina och hennes manliga
efterkommande såsom hertigdöme efter
först-födslorätt. När hertigdömet såldes till
påfven år 1837, öfverflyttades taflorna såsom
fideikomiss till Stockholm. Åtminstone två
gånger ha dessa bilder tämligen utförligt
beskrifvits i tryck, nämligen af
bibliotekarien Granberg i hans bekanta »Catalogue
raisonné» samt af hofintendenten Böttiger i
praktverket »Konstsamlingarna å de
Kungliga Slotten», men båda dessa forskare
inskränka sig till att citera tidigare italienska
namnpåskrifter (å taflornas frånsida), hvilka
emellertid äro fullkomligt oantagliga. Det
är därför jag vågat återupptaga ämnet, som
synes mig vara af ett enastående intresse
för konstforskningen i Sverige.

Den vackrare af dessa bilder
framställer porträtt af en gosse om 15 à 16 år.
Bröstbild en face, nästan naturlig storlek,
målad på en tjock ekpanel af 40 cm:s
diameter. På frånsidan bär taflan en
papperslapp med följande inskrift:
»Giudi-cato dal Sig. Angelo Ferri di Francesco
Costa, Scolare di Francia Verificato dal
Sig. Professore Nicaro di Francesco Costa.»
Granberg har i sin katalog försiktigtvis
ändrat detta namn till Francesco Cossa —
den bekante ferraresaren från medlet af
1400-talet — då icke någon målare med
namnet Francesco Costa (men väl Lorenzo
Costa) gått till eftervärlden.

Äfven med en ytlig kännedom om den
italienska renässanskonsten synes det mig
att man borde känna sig manad att
opponera mot de italienska konstbedömarnas
enstämmiga vittnesbörd. Bilden har ej det
ringaste sammanhang med den ferraresiska
skolan. Den är fullständigt fri från det
något tunga, hårda och maniererade
behandlingssätt, som alltid i mer eller mindre
grad trycker sin prägel på den ferraresiska
konsten, snarare utmärker den sig genom

motsatsen: en känslig teckning, en fri och
smidig penselföring. Porträttet är af
florentinskt ursprung, det ligger i öppen dag;
jag anser det lönlöst att söka med ord
bevisa en sak, som hvarje amatör på
italiensk konst inser dessförutan och de öfriga
ändå icke förstode bättre. Frågan gäller
blott: hvem af de florentinska målarna från
slutet af 1400-talet har utfört detta
porträtt?

Må vi då först taga bilden i litet
närmare skärskådande. Utan tvifvel är den
målad direkt efter naturen, så individuelt
lefvande blickar den unge gossen emot oss
med ett tankfullt uttryck i de stora
ögonen. Hans hy är brynt af söderns starka
sol, och endast en svag rodnad färgar
kinderna. Ansiktet inramas af det bruna,
vå-giga håret på detta stilfulla sätt, som vi
känna från så många florentinska
1400-tals-porträtt, och aftecknar sig förträffligt
mot den nästan genomskinligt hafsgröna
bakgrunden. Det behagliga, ljusa
färgackordet stödjes och fördjupas af gossens
mörka röck. —- Ju längre vi betrakta detta
barnsliga och dock så tankfulla ansikte,
desto mera spåra vi dess egendomliga själ.
Det är som denna dolde sig i vissa
oregelbundenheter, de olikformade ögonen,
munnens veka linje, näsvingarna och
läpparna, hvilka ännu tyckas skälfva af en
snyftning, som nyss lämnat dem. Det är något
resigneradt och sorgbundet öfver det friska
gossansiktet. Konstnären förstår att
uttrycka sig med de finaste antydningar.

Bland de florentinska quattrocentisterna
finnes blott en, som kunnat så finkänsligt
återgifva i färg och linje det inre lifvet,
en som ej finner större glädje i de yttre
formerna och allehanda genremässiga
detaljer än i det svåråtkomliga själsuttrycket,
en som älskar att breda hvad jag ville
kalla skuggan af en snyftning öfver sina
människors anleten. Han heter Sandro
Fi-lipepi och kallas Botticelli. Oförtydbart
talar Botticellis genius ur detta gossporträtt
till alla dem, som vant sig att lyssna.
Den talar sitt tysta språk, som dock
fängslar likt det vackraste musikaliska välljud.

Det formela utförandet bekräftar vår
bestämning. Den mjuka penselföringen, de
genomskinliga, lätta temperatonerna —
framförallt i bakgrunden — och den
förträffliga karnationen tyda på Botticelli själf
och icke på någon elevhand. Det är att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free