Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Sven Hedins resor och forskningar. Af Valdemar Langlet. Med 23 bilder, hvaraf de flesta efter teckningar och fotografier af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
valdemar langlet.
EN MAN MED EN JAKTÖRN VID TJIMEN, l’Å
STRANDEN AF T A RIMFLODEN.
Hedin en ny lämplig bas i Temirlik, ej
långt från sjön Gass-kul, vid foten af
Tjimen tag, där Prschevalski år 1884
tågat fram.
Här lämnades en del af den nu
samlade karavanen, medan Hedin själf med
en annan del — bestående af 6 män,
7 kameler, 12 hästar och en mulåsna —
gjorde en rundfärd söderut genom norra
Tibet, sedan åt väster och så åt norr
tillbaka till Temirlik. Denna färd gick
genom alldeles obesökta nejder, där snart
sagdt hvarje steg bragte nya upptäckter;
på samma gång utgjorde den en viktig
och nödvändig förberedelse till den
senare stora Tibetfärden. Hedin
utforskade Arka tags väldiga fjällmassiv,
korsade sin egen väg af 1896 och trängde
åt söder till 34 21’, eller helt nära
Jang-tsekiangs källor, där han till följd af
brist på lifsmedel måste vända.
Denna färd, som utförligt skildrats i
bref till Stockholms Dagblad, bjöd på
mycket stora svårigheter men också på
stort vetenskapligt utbyte. Då man höll
sig nästan hela tiden i alldeles sterila
bergstrakter på omkring 5,000 m. höjd
och väderleken trots sommaren var
bitande kall, stupade en god del af djuren
antingen af öfveransträngning eller till
följd af luftförtunningen och det alltför
usla betet. Äfven en af männen, den
unge afghanen Aldat, dukade under för
strapatserna. Han dog medan han sjuk
fördes i en bädd på ryggen af en kamel,
och han blef utan stora ceremonier
begrafven invid lägret n:r 56, där en hög
stång efter muhammedansk sed minner
om honom.
Under vägen iakttogs bl. a. en
mycket stor, grund saltsjö af en så oerhörd
salthalt, att areometern sam högt på
vattenytan och att allt som kom i
beröring med vattnet blef öfverdraget med
en glänsande hvit saltskorpa. Här,
liksom ofta eljes under sjöfärderna, hade
Hedin mycket stor nytta af en liten
engelsk segelduksbåt i två
sammansättbara delar. Den var om dagen farkost
för honom och en roddare, och om
natten blefvo dess båda delar, då man, som
ofta hände, ej lyckats uppnå hufvudlägret,
ett skyddstält åt hvardera af dem.
Färden var, som antydt, ytterligt
mödosam, och Hedin säger själf, att han
aldrig i sitt lif frusit så oerhördt som då,
fastän det var under den mildare
årstiden; resan vintern förut midt igenom
Takla-makan-öknen fann han i jämförelse
därmed vara en ren bagatell. Det var
dock egentligen ej den låga
temperaturen som var outhärdlig, ty den sjönk
knappast under — 15 å 20 grader. Men
mot den ohyggliga blåsten fanns ingen
hjälp, helst hvarje aldrig så litet ökad
kroppsrörelse i den tunna luften på denna
höjd åstadkom svår andnöd. Kunde
däremot motion undvikas, så besvärade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
