Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Klostren vid Tabennisi. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klostren vid tabennisi.
Af ANNA M. ROOS.
SEDAN den helige Pachomius, icke
långt efter det kejsar Konstantin
blifvit Roms herre, vid Nilens
strand å den plats, som kallas Tabennisi,
uppbyggt sitt första kloster och gifvit
de fromma män, som där samlades, sin
klosterordning, skrifven på koppartaflor,
kommo kvinnor till honom och bådo
honom också för dem upprätta en
fristad, dit de kunde draga sig undan från
världens oro och frestelser för att tjäna
Gud i stillhet. Och Pachomius uppfyllde
deras önskan och lät på flodens andra
strand uppbygga små hyddor och en
något ansenligare än de andra, som skulle
vara föreståndarinnans boning, och en
kyrka, och omkring alla byggnaderna lät
han uppföra en stenmur. Och på muren
lät han bygga ett torn, och i detta torn
upphängdes en klocka, där det ringdes
för hvarje gång nunnorna skulle samlas
till gudstjänst. Och priorinna i klostret
blef först Maria, Pachomii syster, och då
hon dött, blef en vid namn Teodora
utsedd att efterträda henne. Hvarje söndag
begaf sig en af de munkar, som voro
invigda till präster, öfver floden för att
läsa mässan för systrarna. Och om en
nunna blef sjuk och önskade få de sista
sakramenten, sände priorinnan upp på
muren en syster, som svängde en hvit
duk. Den af bröderna, som var färjeman
och bodde i en lerhydda nere vid stran-
den, skulle strax, när han märkte tecknet,,
underrätta fader Pachomius därom, och
denne sände då öfver en präst med den
heliga hostian. Men om priorinnan var
i stort bekymmer och förlägenhet och
önskade råd af fader Pachomius själf,
skulle en svart duk svängas.
När en kvinna önskade inträda i
nunneklostret, måste hon — lika så väl som
de män, som ville upptagas i
brödra-klostret — af fader Pachomius själf
begära tillstånd därtill. Och han profvade
hvar och en, och om han fann, att det var
någon som hade ett ostadigt sinne eller
endast kom af nyfikenhet eller lättja eller
annars icke passade för klosterlifvet,
sände han bort henne.
En dag kom till honom en ung kvinna,
bördig från Alexandria, vid namn Dione.
Hennes fader och moder voro döda, och
hennes trolofvade hade mist sitt lif under
ett krigståg mot libyerna. Hennes blick
var sorgsen, och öfver hennes anlete låg
en stilla och svårmodig fägring som af
en sjunkande dag. Fader Pachomius
mottog icke gärna till inträde i klostret
kvinnor, som ännu hade sin ungdom och
sin skönhet kvar. Men då han märkte,
att hos Dione fanns en allvarlig önskan
att afsäga sig världen och lefva i
stillhet, och då han hade hört mycket om
hennes fader Teofilos, som varit en
from och lärd man och föreståndare för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
