Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Klostren vid Tabennisi. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:542
anna m. roos.
papyrus som fader Pachomius tillåtit
henne att behålla — jag vet verkligen
inte hvarför, jag tycker man borde inte
göra undantag för den ena, när man inte
gör det för den andra; jag hade ett
vackert halsband af gul bernsten, som
jag burit sedan jag var barn, det fick
jag ej behålla, fastän jag bad därom. —
Nå, hon hade tappat sin papyrus, och
hon gick ut för att hämta den.
— Sade hon så? sporde Macharia
och log, så att hennes spetsiga tänder
blänkte. Vet du hvad hon gjorde
därute, syster Apollonia? Hon hade ett
samtal med en ung munk från
brödra-klostret.
— Jaså! Det var då därför hon
dröjde så länge!
— Såå, hon dröjde länge? Nå, det
har nu alltid varit min tanke, att syster
Dione är icke fullt så helig och frigjord
från världen som hon vill synas vara!
Hon går för sig själf och talar sällan
med någon; sådana har man alltid
anledning att misstänka. Men hon vet att
ställa sig: hon står i gunst både hos
fader Pachomius och hos vår moder
Theodora.
Samma natt, när midnattsklockan
kallade, sade syster Evagria till syster
Petronia:
— Plär du hört hvad som säges: att
syster Dione har möten med en ung munk
och att hon smyger sig ut under
allehanda förevändningar. Han är ifrån
Alexandria, därifrån Dione också är
kommen; det tros att de redan länge
känt hvarandra, och man har sett dem
växla tecken, då han sist var här och
läste mässan.
Följande morgon, då systrarna,
hutt-rande i morgonkylan, begåfvo sig till den
tidiga gudstjänst som kallas matutinan, var
syster Dione en af de första som
inträdde i kyrkan; hon doppade sina
fingrar i vigvattensskålen, gjorde korstecknet
öfver panna och bröst och räckte sedan,
såsom sedvänja var, åt syster Petronia,
som kom närmast efter henne, sina
fingrar, på det att hon från dem måtte taga
af det signade vattnet. Men utan att
akta på hennes framsträckta hand, gick
syster Petronia henne förbi och doppade
själf sina fingrar i vigvattenskålen. —
Senare på dagen, då Dione ville af
priorinnan begära mjöl och salt, emedan
det ålåg henne att denna dag baka
brödet åt systrarna, vände hon sig till syster
Macharia, som stod i samtal med syster
Evagria ute på den öppna plats strax
innanför porten, hvilken omgafs af
kyrkan, priorinnans bostad och en rad af
systrarnas små hyddor.
— Kan du säga mig, syster
Macharia, hvar jag kan finna vår moder
priorinnan ?
Syster Macharia vände sig ifrån henne
och svarade henne intet. Äfvenså syster
Evagria.
Dione bleknade. Ett ögonblick stod
hon orörlig, full af harm och förundran.
Så gick hon bort emot syster Apollonia,
hvilken som vanligt satt i porthvalfvet
och mumlade böner för sig själf; af
henne ville hon begära svar på sin fråga.
Då Dione nalkades, lyfte Apollonia
sitt hufvud, kastade en ondskefull blick
på henne och sade:
— Nej, i dag skall du icke narra
mig att släppa ut dig till några möten!
I klostret fanns en ung flicka vid
namn Isidora; hon var dotter till en
herde, som vid gränsen till den nitriska
öknen vaktat sin boskap. En dag kommo
lejon från öknen och refvo honom ihjäl,
honom själf och hans hjord. Och hans
dotter, som var blifven allena, hade sökt
sig fram till klostret och där fått skydd.
Det var nu priorinnans mening, att hon
inom kort skulle pröfvas och, om hon
befunnes värdig, aflägga sitt löfte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
