Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Klostren vid Tabennisi. Af Anna M. Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klostren vid tabennisi.
545
Fader Pachomii magra, fårade
ansikte hade blifvit allt mörkare, under det
han lyssnade till Isidoras berättelse. Och
när hon slutat, förblef han en lång stund
tyst, med det gråa hufvudet sänkt mot
jorden. I ångest och bäfvan stodo
systrarna omkring honom, bidande hans dom.
De visste väl, att det fanns ingen synd
fader Pachomius så mycket hatade som
förtalet.
Till sist lyfte fader Pachomius sitt
hufvud. Hans blick var sträng, och han sade:
— I sju år skola alla klostrets
systrar hvarje afton efter vespergudstjänsten
gå att knäböja här invid muren, där
syster Diones döda kropp hvilat på
stenbänken, och läsa en bekännelse om sin
synd och en bön för hennes själs frid.
Och i sju år skall ingen mässa läsas i
detta kloster och ingen af klostrets
invånare varda delaktig af den heliga
nattvard, som vår frälsare instiftade i den
natten innan han vardt förrådd.
En suck, ett samfäldt klagorop bröt
ut från hela skaran af de församlade
kvinnorna.
Och Teodora, priorinnan, utbrast:
— O, min fader, tillgif mig om jag
klagar öfver din dom! Men är det icke
hårdt, att vi alla under så lång tid skola
beröfvas det som är vår dyraste tröst
och glädje, därför att några ibland oss
visat hårdhet mot denna olyckliga syster
och drifvit henne till förtviflan!
Fader Pachomius svarade och sade:
— Om det ibland eder finnes tio som
äro oskyldiga till det som i dag skett,
ja, om det allenast finnes fem, så vill
jag efterskänka straffet. En och en skall
jag spörja eder. Men I måsten svara
mig så som I svaren i biktens stund.
Veten, att Gud, den allsmäktige, skall
straffa den som icke nu gifver hela och
fulla sanningen till svar på mina frågor.
Han vände sig till en af de munkar,
som åtföljt honom:
Ord och Bild, ii:e årg.
— Tag fram de skrifdon du bär i
din gördel, broder Orosius, och skrif det
jag bjuder dig skrifva.
Därpå vände han sig till den som
stod honom närmast bland systrarna:
— Svara mig, syster Palladia, har du
i anledning af detta ljugande förtal visat
syster Dione ovänlighet, eller har du
kringspridt detsamma eller lyssnat därtill
utan att afvisa det?
Syster Palladia svarade med en
ängsligt bedjande blick:
— Ingenting annat har jag gjort än
det att jag en gång i går, då hon kom
i min närhet, vände mig bort. Jag hade
hört ondt om henne och hade sett de
andra systrarna vända sig ifrån henne . . .
— Skrif, broder Orosius, sade
Pachomius, skrif: syster Palladia skyldig
till mord.
Och han vände sig till syster
Dorothea, som stod näst, och riktade till
henne samma frågor.
— leke har jag vändt mig bort ifrån
henne, sade syster Dorothea; jag
berättade endast för syster Lucia det rykte
om syster Dione jag hört; blott hvad
man sagt mig berättade jag och lade
alis intet till–
— Skrif, broder Orosius, sade
Pachomius, skrif: syster Dorothea skyldig
till mord.
Och han vände sig till Teodora,
priorinnan, och ställde till henne de
samma frågorna.
— leke har jag vändt mig ifrån
henne, sade priorinnan, ej heller har jag
upprepat för någon det jag hört om
henne. Men jag kunde ju ej annat än
tro på det som lades henne till last, då
det berättades mig af Macharia och
Eulalia, hvilka jag känner som fromma
och aktningsvärda kvinnor. Likväl var
det min mening att först tala med dig,
fader Pachomius, om saken, innan jag
gjorde någon undersökning, och då jag
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
