Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nationalismen i Frankrike. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationalismen i frankrike.
549
ga behof efter en sträng herre, efter att
få underkasta sig, en nervös önskan att
få vifta med svansen, att lämna ifrån sig
ansvaret, och denna perversa lust — som
hos individer kan gå ända till begäret
att fysiskt få smaka piskan — bryter
ibland med oemotståndlig kraft fram äfven
hos nationer. Nationalisten kallar denna
känsla längtan efter »une discipline
sociale». Den samhällsdisciplinen vill
monarkisten få genom en kung,
imperialisten genom en kejsare, militaristen med
en diktatorsgeneral, och en stor del s. k.
republikaner tänka sig som första tempot
i »räddningen» afskaffandet af la
rèpu-blique des autres och inrättandet af la
rè-publique des notres, där de själfva skulle
få ledningen. Till. dessa senare höra
republikanska boulangister, hvarom mera
sedan.
Denne starke man, detta obekanta x
skall återtaga Elsass-Lotringen och
förstöra engelska flottan, han skall köra
italienska, belgiska och tyska arbetare ur
landet och låta judar och protestanter
göra dem sällskap; äfven anses han böra
ej oväsentligt öka arbetslönerna och med
ett par hundratusen om året öka antalet
franska barn. Det är ej underligt, att
äfven tappra och dugliga generaler bäfva
tillbaka för dessa svårlösta uppgifter och
att äfven den nationalistiska valmanskåren
ej är fullt enig om personen.
Efter det bedöfvande slaget och
förlusterna 1871 var Frankrike för ett ögonblick
förlamadt. I yttersta nöd hade Frankrike
räddat sig öfver i en republikansk
statsform, som under förrra hälften af
1870-talet allvarligt hotades af en monarkisk
restauration. Frihet, lag och rätt kunna
trifvas under de mest olikartade former,
och den tiden är förbi, då man tror, att
republiken Venezuela måste vara friare
än konungariket Sverige, men i Frankrike
har republiken samlat bakom sig män,
som i ord och gärning hylla satser af
reel innebörd, de tro på tankefrihet
och likhet inför lagen, för att blott
nämna ett par afgörande frågor, och
de personer, som stå bakom de
monarkiska och imperialistiska
restaureringsförsöken — de må vara hur ärligt
öfvertygande som helst om sin saks historiska
och moraliska berättigande —, de ha åter
vid alla tillfällen visat sig vilja motarbeta
de nyssnämnda principerna. Frågan blir
således något annat än en strid om ord
och former.
De mot republiken fientliga makterna
grupperade sig 1872 liksom 1902 bakom
kyrkan. Le clèricalisme, voilà Vennemi.
Med knapp nöd besegrade Gambettas
och sedermera Ferrys republik sin
dödsfiende kyrkan med dess sega motstånd
mot det fria tänkandet, en kyrka som
under republikens första svaghetstid till
och med kunde förmå den militäreskort,
som följde kompositören Félicien David
till grafven, att ostentativt lämna liktåget,
då man fick veta att begrafningen var
civil och ej kyrklig, som tvang
fritän-karefamiljer att begrafva sina anhöriga om
natten, en kyrka hvilkens representanter
i kammaren hade den religiösa hårdhet
i sinnen och uttryck, att de förklarade
att de, »hvilka dött som hundar», ej skulle
begrafvas som folk, denna kyrka ansåg
sig republiken i frihetens namn böra
bekämpa. Den katolska kyrkan, om
hvilken professor Hjärne nyligen yttrat »att
den gjort förföljelsen till sitt specialfack»,
har bildat sina kongregationer mot lagens
uttryckliga föreskrift och med sina
statskassan svikligt aflurade penningar
underhållit tidningar och skolor, i hvilka
senare man rent ut offentligt rådde till våld
och blodsutgjutelse mot republiken. Hvad
moraliska och pekuniära bidrag beträffar,
har kyrkan alltid understödt republikens
fiender, de påfliga encyklikorna må tala
aldrig så salfvelsefullt om underkastelse
gentemot republiken, prästerna må bedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
