Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nationalismen i Frankrike. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 carl g. laurin.
henri rochefort. 1
delen La Villette, där hans varma
beundrare slaktarna ha sitt hemvist, få de af
polisen det lugnande svaret: »Le général
est au Havre avec une dame». —
Den 14 juli 1886 började Boulangers
popularitet att antaga oroande
proportioner. På sin svarta häst Tunis
återvänder han från revyn, tilljublad af folket,
som gör sina jämförelser mellan den
vackre, vänligt hälsande ryttaren och den
gamle knarrige Harpagon-Grévy i sin vagn.
Folksjälen börjar ana, att Boulanger är
den starke man, som kan återtaga
Elsass-Lotringen, förstöra engelska flottan, öka
arbetslöner och antalet lefvande födda
barn eller åtminstone embèter le
gouverne-ment. Detta regeringens förargande
ingår särskildt i den parisiska nationalismen.
Den begynnande boulangismen fick äfven
1 Tidigare porträtt i Ord och Bild: Byst
af Auguste Rodin VIII 427; karrikatyr af C.
Léandre VIII 568.
sin evangelist i café-chantant-sångaren
Paulus, som bland de då lika populära
namnen commandant Dominé, général
Négrier och Boulanger valde med
profetisk blick det sista namnet, då han skulle
sjunga en »En revenant de la Revue»,
den s. k. Boulangermarschen. Man får
hålla i minnet, att det ännu var den yttersta
vänstern och en sorts vänster af
egendomligt slag som höll på Boulanger. Han
stöddes nämligen af den gallsprängde,
elegante Rochefort, som dagligen ur sin
outtömliga kloak släppte ut en liten rännil
af gift och smuts i sin tidning L
Intran-sigeant. Hvad ville dessa
boulangist-nationalister af vänstertyp? Ja, det
erkänna de nu själfva att de ej visste så noga,
ännu hoppades man väl knappast kunna
komma till makten, men de hade en
instinktiv känsla af att man skulle kunna
uppröra landet med uttryck som »Lefve
Boulanger!» »regeringens bottenlösa
korruption» o. s. v. och den på sitt
egendomliga vis urradikale Henri Rochefort
förklarade helt öppet i sin tidning, att regeringen
var köpt af Tyskland. Under tiden
upplifvade Boulanger revanchetanken med
ständiga förklaringar, att armén vore beredd till
allt, stod på höjden af militär utveckling,
brann af fosterländsk hänförelse, och
dylikt. Inom regeringen gjorde han ständig
förtret, och hans kolleger blefvo nervösa af
att se honom framhållen som en
hedersman, omgifven af bofvar. Boulanger
blef alltför skrymmande, och i Rouviers
kabinett maj 1887 kom han ej med. På
det uppskrämda Tysklands fordran hade
den franska regeringen offrat landets hopp,
stod det i boulangistpressen. Generalen
fick ett kommando i Clermont Ferrand
i Auvergne, »deporterades», sade
vännerna. I början på juli — man var litet
orolig för nationalfesten och revyn den 14: de
— reste Boulanger från Lyonbangården.
En hänförd människomassa hade brutit
sig in på stationen, folk lade sig på ske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
