Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Nationalismen i Frankrike. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
558
carl g. laurin.
gismen, den första stora
nationaliströrelsen, var besegrad. Ar 1890 fick den
nådestöten, då generalens tredubbla
förräderi mot sin kommitté, mot imperalister
och mot monarkister blef uppenbart. Aret
därpå den 30 september sköt sig
generalen på sin Marguerites graf i Brüssel.
Hon hade följt honom i landsflykten och
dött efter en kort tid.
maurice barres.1
Tre år förgingo, och den judiske
kaptenen Alfred Dreyfus dömdes för
högförräderi. De omständigheter, under
hvilka detta skedde, det vilda hat, som
uppflammade om denna sak, och som
framkallade general Merciers brott,
härrörde, som jag visat i en annan artikel i
denna tidskrift 2, af nationalismen och den
därmed förbundna antisemitismen. Först
1898 skulle dock den ohyggliga moraliska
sjukdomen fördärfva hela statskroppen.
1 Tidigare porträtt i Ord och Bild:
Teckning af Felix Vallotton VII 488.
2 Rättskänslan i våra dagars Frankrike och
Dreyfusaffaren VIII 497, 561. Utgifven i
separattryck under titeln DreyfusafFären. (Skrifter
utgifna af Ord och Bild 7).
Okynnig, som en mängd gatpojkar i
spetsen för vaktparaden, hade
boulangis-mens nationalism varit. Nu börjar en
rörelse, som rent patologiskt hör till de
vackraste fall man kan tänka. Denna
gång är det fråga om principer och
realiteter. Partierna stå emot hvarandra
som dödsfiender, man siktar blott på de
ömtåligaste delarna, man letar efter de
giftigaste, de mest sårande ord, och i
stället för boulangismens larmande
militärmusik, dess glada »vive le brave
gé-néral!» ser man nu hatfulla, bleka
ansikten och hör gälla hvisslingar blanda sig
med ropen »Mort aux juifs! Mort aux
protestants!» — Prästerna, som tämligen
likgiltigt tågade med på de
boulangis-tiska upptågen, började nu känna sig
hemma. Kristi heliga hjärta broderades
på de förr så oheliga trikolorerna. Landet
hade redan en discipline sociale, man
väntade bara på den store mannen, ty ehuru
Esterhazy, enligt hvad man försäkrade,
var den franska arméns heder
förkroppsligad, hade man dock att välja mellan
general Mercier och general Roget, känd
för sina något för djärfva lögner inför
kassationsdomstolen. Det blef den
sistnämnde som valdes, och Paul Déroulède
grep vid truppernas hemtågande efter
Faures begrafning i februari 1899 general
Rogets häst vid tygeln, och i sällskap med
Maurice Barrès och andra boulangister
uppmanade han generalen och hans
trupper, att gå till Elyséepalatset och införa
den plebiscitära republiken, för att till en
början kunna återföra Dreyfus-saken från
det juridiska området
(kassationsdomstolen) till det politiska området, som den,
enligt Maurice Barrès’ dråpliga yttrande,
»aldrig borde ha lämnat». — Denna
revolution, hvarmed nationalisterna nu för
andra gången ville lyckliggöra
republiken, skulle, påstår Maurice Barrès,
troligen blifvit föga blodig, och det är med
verkligt nöje man hör, att detta skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
