Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
björnstjerne björnson.
637
ut. »Hun Venevil» kan tjäna som
prototypen för dessa visor. Bräddad af
vemod som den är, tycks den likväl så
ljus som en skymning i juni,
stämningens ebb och flod går med folkviseartadt
upprepade linjer i mild böljegång, inga
skarpa konturer, inga direkta händelser
er så stille» och alla de andra! Hurtiga
och muntra, modiga och karska,
svårmodiga och innerliga — ett lättrörligt
sinnes barn, alla skapade i ett
ögonblick, lysande som glimtar af sol och
stjärnor mellan lofven i hagen. De
rymma så vidt skilda stämningar som
björnstjerne björnson vid 24 års ålder. litografi.
eller lifsdrag; mjuk och melodisk sjunger
dess rytm, och man diktar den vidare
och fortsätter dess enkla historia,
alldeles som man alltid gör med de goda
gamla visorna.
De ha ju förts öfver hela Norden
dessa visor, tack vare tonernas hjälp.
Hvem har inte hört »Og reven lå under
birkerod», »Dans ropte felen», »Aftnen
den oefterhärmligt barn-naiva »Lokkeleg»
som till och med torde lämna Topelius’
barndikter bakom sig, och en sådan
starkt gifven själshistoria som »Dulgt
kærlighed» — en parallell i värs till hans
kärleksnoveller på prosa — eller den i
sin rena folkviseklang betagande
»Prinsessen sad højt i sit jomfrubur». Bäst
skönjer man kanske, hur ungt hans sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
