Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Björnstjerne Björnson. Fragmenter af en bild. Af Ruben G:son Berg. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
ruben g:s0n berg.
psykologiska auktoritet, hvarmed det
mesta af flickornas karaktärslif och
utvecklingshistoria berättas. Här kommer
Björnson långt framom sina tidigare
ströftåg in på samma område —
exempelvis nötplockningen i »Arne». Ett så
öfverlägset väl studeradt dokument som
Milla Engels bref till sin kamrat om
besöket hos konungen kunde man tro att
Björnson rent af kommit öfver som
autentiskt. Med undantag af
förförelsehistorien, hvars hypnotiska abnormitet
delvis måste göra en tveksam, äro
generalstabens öden både trovärdiga och
framställda med en frisk ogenerthet, som
verkligen gör en godt ofvanpå alla de
försiktiga omskrifningar och harhjärtade
kringgåenden, som man annars blir
uppbyggd med, så fort det gäller starkare
känslolif hos ungdom, skildrad af »goda
författare».
Likväl — hur fantastisk förefaller inte
hela historien! Hvilka proportioner får
inte allting i denna lilla stad i detta lilla
land! Med en virtuosmässig skicklighet
sätter Björnson i gång ett väldigt
maskineri med att röra ett litet hjul i dess
periferi, och man låter illudera sig, och
jag tror att man på fullt allvar har
diskuterat händelsernas möjlighet. Nåja,
endast det otroliga är sannolikt, har man
sagt, men som realism går det inte.
Inte längre än till karaktäristikerna;
själfva fabeln är den fantasifulla
moralistens dröm och dikt, med hela jorden
svängande kring en annan axel än den
vanligen antagna, med rättvisa och
sanning som orubbligt och evigt centrum
för allt hvad som sker.
Angreppen mot »Det flager» kommo
naturligtvis från ortodoxt håll. Björnson
hade visserligen tillåtit andaktsstunder i
den Rendalenska mönsterskolan, men
det religiösa hade inte dominerat, och
hvad som var värre: den stränga
sedlighet, som han predikade, och hvars
förverkligande i lifvet han ville bana
vägen till, den hade han förklarat
upp-nåelig genom förnuftig fysisk uppfostran,
undervisning i fysiologi o. s. v., kort
sagdt, utan att behöfva ta den religiösa
tron i användning. Det vardt
naturligtvis larm och skriande. »Det flager» fick
på visst håll dåligt rykte — inte första
gången som en genomallvarlig bok med
moralisk syftning blifvit konventionelt
fördömd.
Redan tidigare hade Björnson sagt
allvarsord om gängse religiösa
förhållanden och undervisningsideal. Det var i
den lilla berättelsen »Støv» (1882), som
trots sin milda ton och sitt vemod
retade många. Där kunde man nämligen
läsa ut, att Björnson hade sett farorna
af det hos s. k. troende ofta
förekommande underskattandet och förringandet
af detta lifvet och hvad därtill hör. Den
tragiska historien om de två små
barnens undergång till följd af denna
åskådning hos deras moder väckte ond blod,
och det så mycket mera som ju Björnson
förut, då han stod under tämligen
enbart grundtvigianskt inflytande, varit ett
synnerligen värdefullt stöd för den
uppfattning han nu med ökad lifserfarenhet
och ökad konstnärlig kraft angrep.
Som angrepp måste man ju också
betrakta »Over Ævne» I (1883), trots dess
frihet från polemisk ton och trots det
vackra försvar för en frisinnad teologisk
åskådning, som Krøjer ger och bakom
hvars ord helt visst äfven Björnson står.
Men underverkstron är farlig att röra
vid, och Björnsons skådespel med sin
skakande effekt och obönhörliga tragik
var fruktansvärdt genom det intryck det
måste göra. Hade inte Björnson samlat
så mycket ljus öfver Sangs hufvud, skulle
inte hans tros nederlag förefallit så
fullkomligt. Nu var ju denne präst så
helgonlik, som det gärna är möjligt med
bibehållande af ens mänsklighet, och där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
