Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hos Axel Gallén. Af Johannes Öhquist. Med 13 bilder - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
johannes öhqvist.
träsnitt af axel g allén.
fönster den grå vinterdagern fritt in.
Midt emot detta, under det öppna
galleriet, reste sig en jättelik spis af röd
tegelsten. I midten försedd med en vanlig
ugnsmynning, bredde den ut sig åt sidorna
i tvänne flyglar, som utmynnade i
väldiga kaminöppningar, hvilkas hvälfda
tegelstenskupor uppburos af vridna
smidesjärnskolonner. Atelierns andra
kortsida, midtemot det götiska fönstret, var
delad i två halfvor: af den nedre var
en del inredd till biblioteksrum och
genom ett draperi skild från ateliern, den
andra bildade en alkov, som ledde ut
till tamburen; öfre hälften åter utgjordes
af ett gästrum, som likaledes genom ett
med draperi försedt fönster stod i
förbindelse med ateliern, samt af ett slags
hall, där sedermera en orgel fått plats,
men som då för tiden ännu tjänade till
snickarverkstad. Den midtemot
biblioteket belägna vrån af rummet var några
trappsteg högre och skild från ateliern
genom den vågformigt kannelerade
stammen af en jättefura, som uppbar taket.
I detta öfre rum stod fru Marys flygel
jämte notställ och nägra bekväma
sittplatser. Kring de fria väggarna löpte
väggfasta bänkar af släthyflade tjocka
furubräder. Det hela gjorde med sina
väldiga, massiva, delvis groteska former
ett nära nog cyklopaktigt intryck. Högt
uppifrån, ur det hvälfda trätakets
hemlighetsfulla skymning trängde ett
egendomligt klingande ljud, likt aflägsen
klockringning, ned till oss.
»Hvad är det där för en sång?»
frågade jag Gallén, som satt bredvid den
lilla julgranen, där den fyraåriga Kirsti
och den knappt halfårsgamla Jorma lekte
med de släta barren invid julgranen.
Gallén såg småleende upp; kring mun
och ögonvrår låg knappt märkbart
skälmen på lur.
»Det är andarna», sade han
hemlighetsfullt och sakta, »Hiisis andar, som
äro rasande öfver, att de ej kunna
komma åt min kyrka.»
Men då han såg min nyktert dumma
min, som i den ledsamma grå
vintermorgonen ej tycktes upplagd för
spökhistorier, nedlät han sig till en
enklare förklaring: atelierns långa och
höga sidoväggar, som stöddes
hvarken af sträfpelare eller tvärbalkar, hade
småningom begynnt ge vika under
trycket af det tunga taket, sä att hela
byggnaden hotade att falla sönder som ett
korthus. Just för denna eventualitet hade
byggmästarna varnat Gallén, då de
hörde om det djärfva atelierbygget. Men
han hade blott skrattat åt deras farhågor.
Nu fingo de emellertid rätt, och han
måste vidtaga nödiga åtgärder för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
