Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hos Axel Gallén. Af Johannes Öhquist. Med 13 bilder - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
johannes öhqvist.
ser ingenting annat än vildmark på alla
håll »
»Om vintern kan det vara nog
kinkigt», svarade han. »Här nära
boningshuset, under den där tallen, ligger
fähuset gömdt; där ha Galléns sin ko,
som de måste hålla för barnens skull;
fastän också den fröjden nyligen hade
en ände. Kon hade nämligen kalfvat,
och då måste tjänarinnorna i timtal
springa omkring, gård ut och gård in, för
att fa ihop den mjölktår, som barnen
behöfde.»
»Men vi ha ju våra skidor», tillade
han och pekade på sina långskaftade,
skinnfodrade stöflar, »och att skida sina
modiga 60 kilometer om dagen är för
Gallén detsamma som en vanlig
promenad för en annan dödlig.»
III.
interiör från ateliern.
langande sig i en smal udde sköt långt
ut i sjön. Rundt kring byggnaden och
längs hela sluttningen ända ned till
stranden växte en tät skog af väldiga, gamla
furor och granar. Öfver trädtopparna
såg man på tre sidor Ruovesis vida,
is-betäckta fjärdar, och bortom sjön syntes
de grå taken af Ruovesi kyrkby, samt
här och där i fjärran en enstaka
bondgård eller ett torp.
leke ett ljud afbröt tystnaden, icke så
mycket som en flaxande kråkas vingslag.
På flere kilometer var ingen
människoboning synlig, och ingen väg tycktes
leda till detta ensliga bo i ödemarken.
Jag stod först alldeles betagen af ali
denna enslighet och skönhet; snart föll
mig emellertid en tanke in af rent
praktisk natur.
»Men huru kunna Galléns lefva här?»
frågade jag den unge mannen.
»Människan måste ju äta och dricka, och jag
Då vi återvände till ateliern, satt
Gallén, ifrigt blossande på en cigarr, och
betraktade tankfullt en halffärdig tafla.
Denna hade formen af ett flygelaltare,
men endast midtelpartiet var fullt färdigt.
En naken kvinnofigur af en underbart
kysk skönhet och med ett hänryckt
uttryck öfver sitt ansikte höjde sig med
vidt utbredda armar ur ett kaotiskt
virrvarr upp mot den genomskinliga etern;
böljande dimmor nådde henne upp till
knäna, under det att bakom henne
planeternas system badade i solljus, så att
det röda, yppiga håret kringstrålade
hennes hufvud likt en gloria. Bågfältet
öfver hufvudfiguren som ock sidofälten
voro ännu tomma. Af flygeldörrarna
var den ena färdig men icke målad
utan bestod af ett delvis förgylldt,
sni-dadt gallerverk af trä.
»Det är ett elände att arbeta i trä»,
suckade Gallén och pekade på den
vänstra flygeldörren, som, där den stod i
värmen nära kaminen, hade dragit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
