Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Theodor Mommsen. Af Johan Bergman. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66o
johan bergman.
förening med Marquardt utgifna framställning
af de romerska antikviteterna (Handbuch
der römischen Altertümer), fortfarande
hufvudarbetet i denna vetenskap. Här
dokumenterar sig Mommsen säsom juristen och
klassikern i den lyckligaste förening. Ett
annat sammanfattningsarbete af
monumental betydelse är »Geschichte des römischen
Münzwesens» (Breslau 1860). Huru
omfattande hans vetenskapliga horisont är, visar
den höga rang, äfven ur rent
språkvetenskaplig synpunkt, som hans utförliga arbete
om de syditaliska dialekterna intager (»Die
unteritalischen Dialekte», Leipzig 1850).
Det föregicks af en för studiet af oskiskan
epokgörande afhandling »Oskische Studien»
(Berlin 1845—46). Väsentliga bidrag har
han äfven lämnat till den stora samlingen
af senlatinska skriftställare, som behandla
germanska förhållanden, »Monumenta
Ger-maniae historica».
Betydelsefullast, monumentalast af alla
Mommsens verk äro ur vetenskaplig synpunkt
utan jämförelse de under hans ledning sedan
1860 utgifna väldiga folianter, som bära
titeln »Corpus inscriptionum latinarum»,
detta forskningens mödosamma storverk,
som för alla tider skall, oberoende af
växlande subjektiva meningar, behålla sitt värde.
Impulsen till sysselsättning med
inskriftsstudier fick Mommsen under sin ungdoms
arkeologiska resor, och redan då insåg han, att
en historiker, som ville gå till de primära
källorna och rödja nya vägar för sin
vetenskap, ingenstädes hade bättre källor än i
de tusentals på den tiden ännu föga
uppmärksammade inskrifterna från antiken. Det
länder vetenskapsakademien i Berlin till
heder, att den oafbrutet ställt medel till
förfogande för fortsättning af denna
genomforskning, kopiering och utgifning af
romerska väldets rika inskriftsskatt. En mängd
yngre forskare hafva härvid stått vid hans
sida, och f. n. torde hans mångårige
medarbetare, professor Christian Huelsen i Rom
(tyska arkeol, institutets andre sekreterare),1
vara den, som är bäst rustad att upptaga
den gamle inskriftsforskarens fallande mantel.
Här är tyngdpunkten af Mommsens
vetenskapliga lifsgärning att söka.
Men för den stora bildade allmänheten
1 Bekant för många svenska klassici genom
sin oegennyttiga och älskvärda medverkan vid de
skandinaviska historisk-arkeologiska feriekurserna
i Rom åren 1898, 1899 och X901.
står han framför allt som författaren af
»Römische Geschichte», en diktare som
bär häfdatecknarens tunga rustning men
bär den lätt, som Herakles lejonhuden.
för att gifva äfven en svensk
allmänhet en föreställning om den stilkonst, som
gör Theodor Mommsen värdig en plats
äfven i vitterhetens gille, må här slutorden
af hans inledning till den 1885 utkomna
femte och sista1 delen af »Römische
Geschichte» återgifvas på svenska.
På följande sätt formulerar han där sin
slutreflexion om romerska kejsardömets
tidsålder :
»Gråhårsåldern mäktar icke utveckla
nya tankar och skapande verksamhet, och
det har ej heller det romerska kejsardömet
gjort. Men det har i sin krets, hvilken de,
som tillhörde densamma, icke med orätt
uppfattade såsom ’världen’, längre och
fullständigare än någon annan härskaremakt
lyckats bevara fred och trefnad bland de många
enade nationerna. I Afrikas
jordbruksstäder, i vingårdshemmen vid Mosel, i de
blomstrande städerna i de lykiska bergen
och vid den syriska ökenranden har man att
söka spåren af kejsartidens kulturarbete.
Ännu i dag finns det mången trakt både
i orienten och i occidenten, för hvilken
romerska kejsartiden betecknar den i sig själf
visserligen rätt blygsamma, men dock
hvarken förut eller efteråt någonsin uppnådda
höjdpunkten af en god och lyckosam
styrelse; och om en gång en Herrens ängel
skulle väga tidernas mäktige på en väg
och undersöka, huruvida det af Severus
Antoninus behärskade området då för tiden
eller i våra dagar regerats med större
förstånd och större humanitet, huruvida
kultur och folklycka i allmänhet sedan dess
ha gått framåt eller tillbaka, så är det
ganska tvifvelaktigt, om domslutet skulle
utfalla till nutidens fördel. Men om vi nu
finna, att så är, och fråga de böcker, som
hafva från fordom bevarats till eftervärlden,
huru det så har blifvit, så fråga vi
mestadels förgäfves. De gifva därpå lika litet
ett svar, som den romerska republikens
litteratur kan förklara den majestätiska företeel-
1 Fjärde bandet är ännu outgifvet. En mängd
material därtill gick för ett par decennier sedan
förloradt vid en eldsvåda i forskarens hem. De
tre första banden behandla tiden till kejsardömets
uppkomst, det femte de romerska provinsernas
historia under kejsartiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
