- Project Runeberg -  Ord och Bild / Elfte årgången. 1902 /
666

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 12 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

<568

karl valentin.

Fot, L. Grillich, Wien.

HANS RICHTER.

hör dessa toner, i hvilka Beethoven
besjungit glädjen, den glädje, som han själf
förklarade vara den enda rena och
ogrumlade, nämligen den att höja sig allt högre
mot konstens himmel.

Vid de öfriga symfonikonserterna å kgl.
teatern uppfördes under hofkapellmästare
Nordqvists och Hennebergs ledning jämte
kända klassiska och moderna verk en del
nyheter. Richard Strauss introducerades
sålunda i egenskap af orkesterkompositör
med tvänne representativa arbeten. Det
ena en humoristisk skildring af den mest
utpräglade art, i hvilken med frisk
uppfinning, mästerlig behandlig och öfverlägsen
instrumentation gifvas liffulla bilder i
variationsform ur »Till Eulenspiegels» (Ulspegels)
lif. En skarp motsats till skildringen af
denne skalks upptåg bildar Strauss’
symfoniska dikt »Tod und Verklärung». Här
är det längtan efter det öfversinnliga som
utgör föremålet för skildringen, den längtan,
som först tillfredställes, då himmelska toner
klinga / människan till mötes efter ändadt
jordelif. De båda tonsättningarna kunde
ej annat än väcka aktning och beundran
för en tonsättare, hvilken har något eget att
säga, och hvilken vid unga år redan vunnit
mästerskap i tematisk, formel och orkestral
behandling. Johannes Brahms välformade
»akademiska uvertyr» gafs likaledes för
första gången härstädes och hördes med

nöje, om än dess temata, bestående af
tyska studentvisor, äro af natur att blott i
kompositörens hemland väcka större
intresse. För Jean Sibelius’ symfoni har vid
finska orkesterns besök härstädes redogjorts
i denna tidskrift. En anmärkningsvärd
nyhet var en svensk symfoni. Dess
tonsättare, Bror Beckman, har i förut uppförda
och i utgifna verk uppenbarat en
beaktansvärd talang och med sinne för formens
proportioner förenat friskhet i uppfinning
och ganska djärfva harmonikombinationer.
Äfven i denna symfoni framträdde dessa
egenskaper i flytande satser. Efter ett enda
åhörande att döma hade den dock ej den
pregnans och bredd i hufvudmotiven eller
det mera fängslande tematiska arbete, som
man väntar i denna konstform. En annan
svensk komposition, Andante ur Ludvig
Normans stråkkvartett opus 41, utfördt af
stråkorkestern, var väl ingen nyhet men
förtjänar att särskildt omnämnas, en helgjuten,
stämningsfull, nobel och tjusande bit.

Jämte de ordinarie kapellmästarna hafva
tvänne gäster såsom dirigenter medverkat
vid k. teaterns symfonikonserter. Den ene,
d:r Hans Richter, ledde utförandet af
tonsättningar af Beethovens/ Brahms, Berlioz,
Liszt och Wagner. Det trygga och enkla
i Hans Richters yttre och uppträdande gör
sig gällande äfven i hans dirigentskap. Han
har intet af det fascinerande i sin
personlighet eller sitt framträdande som utmärkte
en Liszt eller en Rubinstein och som i
någon mån äfven Arthur Nikisch har.
Men han äger i hög grad det imponerande
och förtroendeväckande som hög andlig
bildning, konstnärlig mogenhet och
smakförfining framkallar, då de förena sig med
en entusiasm, som bestått profvet i en lång
verksamhet och som är stark nog för att
stå bi till det sista i sträfvandet för ideela
mål.

Den andre dirigenten, Johan Svendsen,
framförde uteslutande egna tonsättningar.
Och han gjorde det med det lif och den
säkerhet, som man sedan förr känner hos
Svendsen. Äfven här inga onödiga åthäfvor
eller några som helst öfverdrifna åtbörder.
Endast ytterlig precision, skarp påpasslighet
och eldande lif. Liksom Hans Richter
dirigerade han allt utantill. De
tonsättningar, som han framförde, härröra till
största delen frän hans ungdom. I
uppfinningen tala de ock om ungdomlig glöd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1902/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free