Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musikrevy.
66g,
Hulda». Väl kan på några enstaka ställen
ett tyskt inflytande spåras, men i det hela
uppenbara dessa kompositioner en osökt,
tydlig svensk folkton, sådan den framträdt
äfven i Rubensons symfoni. Och, väl att
märka, dessa stycken härstamma från en
tid, då detta ännu var något fullständigt
nytt, ja, så nytt, att man numera ej kan
förstå, att de ej väckte ett rent utaf
oerhördt uppseende. Därjämte äro de utsökt
fint orkestrerade i ali sin enkelhet,
stämningsfulla och originela, sorgmarschen rent
utaf storslagen.
Numera har i Sverige lyckligtvis den
inhemska tonkonsten fått en bättre klang
och kan påräkna större uppmärksamhet och
intresse. Om vid den tiden, då Rubenson
skref sina första kompositioner, tron på och
entusiasmen för det inhemska varit litet
större hos publiken, hos förläggarna och
ic.ke minst hos musikerna, hvem vet hur
hans utveckling då kunde hafva gestaltat
sig och hvilka möjligheter den svenska
tonkonsten öfverhufvud haft till större
utveckling och till att förr tränga igenom.
Aulinkvartetten, som under den förra
säsongen satt sig för och lyckligt
genomfört uppgiften att sprida kännedomen om
Beethovens kammarmusik, har under
innevarande säsong inledt sin verksamhet med
en svensk och en tysk afton. Programmet till
den förstnämnda upptog Sjögrens alltid
gärna hörda Violinsonat i G-moll — föredragen
af herrar Aulin och Stenhammar — en fint
och pietetfullt spelad stråkkvartett af Norman
■ samt en hittills okänd kvartett af Berwald,
originel och kraftig, såsom flertalet af denne
egenartade tonsättares verk. I den
intressanta kompositionen var det framför allt
adagiot som väckte beundran, storslaget
och djuptänkt som det var, med en
sångbarhet och en bredd i motiven samt en
själfständighet och konsekvens i
utarbetningen, som närmast erinrade om
Beethovens.
En främmande stråkkvartettförening, den
s. k. Brüsselkvartetten, bestående af herrar
Schörg, Miry, Daucher och Gaillard, har
såväl i våras som under denna höst gästat
Stockholm och rönt en ovanligt stor
anslutning vid sina konserter samt ett det
lifligaste bifall. Redan det nummer, Cesar
Francks kvartett i D-dur, med hvilket de
fyra herrarna gjorde sin entré i
konsertsalen, var ägnadt att väcka mer än vanligt
Fot. F. Flodin,.
CAROLINE OSTBERG.
intresse och att låta de utförandes förmåga
framträda i bästa dager. Originel och
modern i hög grad, vann Cesar Franck
blott så småningom det erkännande, som
numera, efter hans död, mera allmänt
kommer hans tonskapelser till del. Hans
kromatik, logisk och konsekvent genomförd,
torde varit en hufvudanledning härtill,
isynnerhet i fråga om stråkkvartetten. För
att den här fullt skall komma till sin rätt,
fordras det, att vid utförandet icke det
allra minsta moln skymmer klarheten, ty
några skuggor öfver intonationens renhet
eller öfver ackordernas tydliga
frambringande verka här ej endast skymmande utan
framkalla nästan »total solförmörkelse». Men
de utförande lyckades ej blott att
öfverlägset återgifva tonsättningens tekniska
svårigheter utan ock att låta dess andliga
innebörd och sammanhang framträda i full
belysning. Nästan orkestralt hållen, som
denna kvartett är i vissa partier utan att
dock gå utöfver hvad de enskilda
stråkinstrumenten kunna åstadkomma, fordrar
den också en mäktig instrumental klang
och stort välljud. Äfven dessa anspråk
blefvo fullt tillgodosedda. Af hänförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
