Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Musikrevy. Af Karl Valentin. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musikrev v.
673
stenar. Här och där framtitta ur
remnorna blommor, röda som
blodsdroppar, eller också slingrar sig den långa
murgrönan ned liksom gröna tårar. Om
de jättelidelser, som röra sig i denna
dikt, kunnen I små hyggliga människor
ej göra er någon föreställning. Tänken
er, att det vore en ljus sommarnatt, att
stjärnorna, bleka som silfver, men stora
som solar, framträdde på den blå
himmelen, och att alla gotiska dömer i
Europa hade ett rendez-vous på en
ofantlig slätt; tänken er Strassburgs Münster,
Kölnerdömen, kyrktornet i Florens,
katedralen i Rouen m. fl. komma lugnt
framskridande för att göra sin kur för
den sköna Nåtre-Dame de Paris. Det
är väl sant, att några bära sig tölpigt
åt, och att man ofta vore frestad att le
öfver deras förälskade raglande. Men
detta löje tager ett slut, när man får
se, huru de råka i raseri, huru de
mörda hvarandra, huru Notre-Dame de Paris
i förtviflan upplyfter sina båda
sten-armar mot himmelen och plötsligt fattar
ett svärd samt afhugger hufvudet på
den högsta af domerna. Men nej, I
kunnen ej göra er något begrepp om
hufvudpersonerna i Das Nibelungenlied,
intet torn är så högt som den grymme
Hagen och den hämndgiriga
Kriem-hild.»
Detta ämne gaf Wagner — diktare
och tonsättare som han var i en person —
tillfälle till att få gifva uttryck ej blott åt sin
konstnärliga skapareförmåga utan äfven åt
de åskådningssätt, som tids- och
samhällsförhållanden framkallat och utvecklat i
honom.
Först i samband med och såsom
inledning till de tre dramer, hvilka uppstodo
som en följd häraf, får emellertid
»Rhen-guldet» sin rätta betydelse. Visserligen
varsnas redan här följderna af maktbegär och åtrå
efter guld, men när gudarna tåga in öfver
regnbågsbryggan i den nybyggda
Valhallaborgen, af hvilken de kommit i besittning
medelst list och orättfånget gods, så lämnar
detta slut ett afgjordt otillfredsställande
intryck. Väl har »Rhenguldet» — såsom det
också visat sig här, i det att inom en kort
tidrymd en följd af föreställningar kunnat
gifvas — i och för sig tillräckligt mycket
fängslande i handling, musik, utstyrsel och
anordningar för att locka allmänheten
Ord och Bild, n:e årg.
FLORIZEL VAN REUTER.
till teatern och vidmakthålla dess intresse.
Men den ställning, som Wagner tilltänkt
sitt verk, får det ej, då det uppföres
isoleradt. Tvärtom kommer det då i någon
mån att te sig såsom stående på samma
ståndpunkt som sådana operor, mot hvilka
Wagner i skrift och handling riktade sin
opposition, eller att fängsla om ej
uteslutande så åtminstone lika mycket genom
musikens välljud, orkesterklangens fägring,
ögonfägnadens lust och iscensättningens
under som genom den dramatiska handling,
hvilken allt detta blott afser att förhöja
och förstärka.
Uppförandet vittnade, både hvad de
ledande och de utförande å scenen och i
orkestern, regie och uppsättning beträffar,
om stor omsorg och betydande förmåga.
Tvänne anmärkningar af vikt kunna dock
göras. Den ena rör sceniska dekorationer
och anordningar, hvilka i öfrigt lära vara
tillkomna efter Bayreuths mönster. Numera
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
