- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
14

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Robert Herrick. Af Per Hallström. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PER HALLSTRÖM.

svunna sekler. Fåglar drillade bakom or-
den, äfven där det icke nämndes någon-
ting alls om dem. Luften var varm och
blå ikring, och det var omöjligt att tänka
på vinter. Det var också omöjligt att
lämna verserna i sin främmande dräkt.
Det intryck de gåfvo kom så direkt
och på något sätt gammalt bekant, att
det trängtade efter att tolkas i mitt eget
språk, och så fann jag mig sitta och
klottra ner öfversättningar af strofer, där
sidan lämnade rum för dem. Jag fort-
satte dem några dagar hemma, fortfarande
för att hålla mig varm, och lyckades åtmin-
stone därmed, och efter det i mitt eget land
är så godt om vinterdis och rätt tyngande
stunder att dras med, kan jag så gärna
sända mitt arbete dit. Mig har det lönat
nog genom själfva besväret eller rättare
leken däri, och kan det nu roa en eller
annan och bidraga till kännedomen om
en poet, som, i likhet med många och
ännu större landsmän, hos oss är tämligen
främmande, så är mycket nog vunnet.
Men det urval jag gör ur hans diktning
behöfver kanske, hur omedelbart och
lätt han än sjunger, några ord om hans
lif och person till förklaring. Till en re-
gelmässig studie bringar jag det dock
icke, af flera skäl.

Dels saknar jag här de böcker, som
skulle vara erforderliga för att ens i grund-
linjer fastställa skulden, hvari han står
till föregångare, och det inflytande värl-
den omkring honom utöfvat på hans lif
och syn. Dels finner jag sådana essayer
ofta mycket obehöfligt skarpsinniga och
lika mycket till för att visa, hvilken man
essay-författaren är, som ägnade att upp-
lysa hans ämne. Det finns diktare hvilkas
sång man kan njuta lika omedelbart som
honung, utan att därför känna sig för-
pliktigad att samtidigt grubbla öfver biens
lif; att sötman kommit från blommor af
många slag, att det vill sol och sommar
till, det vet man alltid.

Robert Herrick föddes i London
1591

i gyllne Cheap-side, där min faders vif,
fru Julia Herrick, gaf mig jordiskt lif.

Det var icke det London, som jätte-
stort och skrämmande står för vår fan-
tasi, det var drottning Bess’ och Shake-
speares stad, med svanor på flodens vat-
ten, hvilket vår skald, troligen utan allt-
för stor poetisk öfverdrift, talar om som
»kristall», med muntra båtfärder, dem
han också skildrar, och med hela den
sena men kraftiga och blodfulla engelska
renässansens lif blommande i sin midt.
Hans far var en förmögen guldsmed,
som dog — man antog att han begick
själfmord — genom ett fall från fönstret,
när sonen var ett år. Familjen var god
och gammal, från Leicester-shire, och
ehuru man i allmänhet icke bör fästa
för mycket afseende vid härstamnings-
teorier och dylik förnumstighet i en värld,
där tusen frön och anlag gå under för
ett som spirar upp och ingen människa
ens själf känner hvad för möjligheter hon
rymt, kan det dock för oss vara af in-
tresse, att blodet var skandinaviskt. När
man läser hans dikter, i sin munterhet
och kraft af en ljusare och vekare färg
än den typiskt engelska, äfven med rät-
telse för den stora förändring, tiden sedan
dess bibragt nationen, tycker man sig
höra ett brus från en snabb och lättsin-
nig puls, som är oss välbekant. Namnet
lär i alla fall vara en förvrängning af
det nordiska »Erik».

Förmögenheten gick det utför med,
när den delades i lotter. På Roberts anpart
kom nog att sörja för hans första upp-
fostran och lärpenningen till farbrodern,
guldsmed också han, och så rik och ansedd,
att han blef Sir William, sedan han bor-
rat en diamant åt kung James. Yrket
passade icke vår skald, men han tycks
ha blifvit kvar i det, tills han blef myndig,
och att för öfrigt London passade honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free