- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
25

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unnerup. Ett kapitel ur en ofullbordad roman. Af Hilma Angered-Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNNERUP.

blifva afhållen vekna, tvinga sig att fästa
tankarna vid all godhet hon åtnjutit, vid
det bekväma lif hon förde. Och så,
när middags-gonggongen ljöd, skynda att
tvätta bort tårarna och bemanna sig för
en iskall tête-à-tête och, sedan denna ut-
härdats och modet ärligt sjunkit, genast
de två åter blefvo ensamma falla på knä
och linda armarna om sin moderliga vän
och härskarinna: haf tålamod, jag är en
syndig upprorisk varelse —.

Hu ja, så skulle det gå till. Alltsam-
mans stod på mindre än en minut för
henne. Slutet kunde aldrig blifva mer
än ett — lönade sig då hela tillställ-
ningen? Hvarför icke hellre göra det ifrån
sig med ett enda raskt tag —.

Hon vände om högt rodnande, böjde
knä och kysste grefvinnans hand.

— Förlåt — andades hon.
Grefvinnan klappade det böjda hufvu-
det, hon var litet upprörd ännu.

— Stackars vän, yttrade hon kort,
ödmjukheten är en svår dygd, det är
godt att vi känna ånger.

Strax började det olycksbådande koka
i Lydias sinne. De talade om ödmjukhet
— häri Men hon bet samman tänderna,
så att hjärnan därvid tycktes knastra,
och grep med feberaktigt intresse efter
boken. Snart susade de franska kvick-
heterna som pilar genom rummet, under
det grefvinnan satt och kastade snabba
blickar på sin sällskapsdam. Trots allt
var hon litet osäker på denna sänkta panna
och dessa purprade kinder och stämman,
som slog om mellan öfvergifven lustighet
och tårfull sorgsenhet. Men hon ämnade
hafva stort tålamod. Uppstudsigheten
hos denna borgerliga unga kvinna skulle
varit osmältbar, såvida icke bakom spå-
rats en ädlare natur, kämpande för att
komma till sin rätt. Det fanns ett ord
om den rykande veken och den krossade
rön.

Patricierblodets motvilja mot det otäm-

da och oförnöjda — bourgeoisimärket
par préférence — finge öfvervinnas, icke
blodet utan anden måste råda. Hade
Amalia Muhr väl någonsin kastat ifrån
sig bördan, Herren pålagt? Isynnerhet
i dessa tider, då det löptes till storms
mot frälseståndet, kunde man icke nog akt-
gifva på sig själf. Det gällde att visa
världen den grundfasta sanningen af att
ädelt blod förpliktar.

Dessutom hade man redan försökt så
många, och denna flicka var lagom vacker
och sökte icke draga till sig de unga
herrarnas blickar, hon besatt otadliga
manér och ett godt hufvud — fadern
något slags poet, grefvinnan hade aldrig
lagt det på minnet, och hon läste högt,
så att det var en charme. Vid en sådan
musik utförde man dubbelt behändigt
sina små handarbeten. God lektyr hade
alltid intresserat grefvinnan, en väl af-
passad själsgymnastik, som hindrade det
andliga blodet att stelna. För resten voro
alla rubbningar odiösa, om flickan på all-
var fordrat, om hon en dag skulle göra
det till villkor, då finge man jämka —

Grefvinnan Muhr förstod konsten att
resonera sig till en harmonisk stämning,
och då klockorna härnäst gåfvo tecken
till aflösning, lade hon vänligt sin hand
på Lydias och yttrade uppmuntrande:

— Se så nöjd man är efter sin lilla
själföfvervinnelse, nu smakar vår promenad
just skönt.

Det var i slutet af mars. Och
hunna ut på trappan till slottsgården his-
nade damerna till för luftens eggande
skärpa. De <§ingo skyndsamt genom por-
ten, som utgjordes af ett hvalf i ring-
muren, och öfver en gammal stenlagd bro,
vid hvilken fordom varit fäst ett vind-
verk och som hvar gång den berördes
af hjul och hofvar förde ett rasslande
oväsen. På vallgrafvens jämnsmala vat-
ten, omslutande borgen, hade svanorna
redan släppts ut. Bortom bryggan lågo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free