Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unnerup. Ett kapitel ur en ofullbordad roman. Af Hilma Angered-Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
HILMA ANGERED STRANDBERG.
parkgångarna vattendränkta och gyttjiga,
så att galoscherna erbarmligt sjönko ned,
och från de nakna träden yrde torra
kvistar.
Att streta mot väder och vind var
grefvinnans älsklingsnöje, hon trippade
på ungdomligt hjältemodig och skrattade
lustigt hvar gång lockarna viftade ut ur
sammetshufvan. Men för Lydias blick
växte svarta ringar större och större,
och hon betogs af kväljande oro.
Vid den stora gallergrinden gjordes
helt om — så tillbaka samma snörräta,
långa gång genom led af höga, svarta
popplar och in uti en lika oändlig och
lika rak allé, vägen rät och målet klart
i sikte — så skall det vara, brukade gref-
vinnan säga. Endast sommartiden trädde
man utom järnporten för att beundra
fältens skördar eller spatsera under knotiga
ekar, som här och där på slätten skockat
sig samman till en lund. Blott för ovan-
lighetens skull, ty att slå sig ned utom
slottsparken hade ju varit dårskap, då den
senare erbjöd alla bekvämligheter, soffor
vid plaskande springvatten nedanför konst-
fulla blomsterkullar och sinnrikt inrättade
lusttempel och grottor. Någon gång före-
togos också vallfärder till byn, där man
besökte den lilla komministerfrun, som
dödligt förskrämd och bortkommen i sitt
tarfliga förmak sökte göra les honneurs
för det grefliga storfrämmandet. Eller
doktors familj en, hvilken i motsats lade an
på att visa sig oberörd ända därhän, att
tonen blef brusque och ansträngdt rätt-
fram.
— Pauvres gens, sade grefvinnan ef-
teråt ironiskt medlidsam, hvarför kunna
de icke vara naturliga och okonstlade?
Ingenting enfaldigare än att icke finna
sig i sin ställning, ingenting mer ridicult
än att göra anspråk på en viss rang.
Det var rätt uppiggande små visiter,
i längden undgick man ej att uppdaga
något alldeles särskildt vid ofrälse folk.
Som när ortens borgerliga familjer
bjödos samman på slottet. Iklädda full
stass sopade damerna med sina utstoffe-
rade underkjortlar parkens sandade gång-
ar, och grefvinnnan anförtrodde med en
kostlig blinkning sin sällskapsdam, hur
ofantligt det smärtade henne att tänka
på den möda alla dessa pipade volanger
kostade de små beskedliga fruarnas pigor.
Då kunde Lydia visserligen icke reda ut,
hvaruti skillnaden bestod mellan en adels-
frökens och en länsmansfrus släpande
kalikåkrus. Men småningom infann sig
den rätta känseln, och det var det enda
som behöfdes.
Numera blef hon mörkröd vid tanken
på den tråkiga historien strax i början,
hon fattade icke hur den alls om alls
kunnat hända. Vikarna hade gifvit sin
unga släkting stränga föreskrifter att hålla
aristokratien stången och ändtligen icke
förgäta, att hon vore en presidents dotter
och sålunda adelsmans vederlike. Ville t. ex.
det andryga herrskapet lägga bort titlar-
na, borde hon svara så här: med nöje
— men då duar jag tillbaka. Eljes far-
väl med anseendet. Nå det var något
i detta — och så trädde fröken Lydia
barnsligt frimodig inför hennes höga nåde,
talade och sade: antingen kallar grefvin-
nan mig med all ära för fröken eller ock
säger jag tan te. Jag är nämligen den
och den —
Icke för en prinsessekrona vill hon
ånyo genomlefva de dagarna. Grefvinnan
hade styfnat till is och suttit och stuckit
emellan smä< ironiska: ah! vraiment, och
minsann blef icke Lydia kallad fröken —
allt mer eftertryckligt. Tills hon förintad
en dag snyftade sitt första förlåt — säg
för all del Lydia, säg det tio tusen gånger
om. Karaktärslöst naturligtvist — men
hvilket fridens solsken det framkallade!
Kyssar på kind och många klappar. Att
lilla vännens pappa varit något alldeles
förträffligt, betviflades visst icke, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
