Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En festdag på ett italienskt slott. Af Ellen Lundberg, f. Nyblom. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FESTDAG PÅ ETT ITALIENSKT SLOTT.
tre gångerna afgar en liten blek, energisk
ungdom med segern och får sitt pris, be-
stående af ett klädesplagg, af grefvin-
nan själf.
Med denna första lek har munterhe-
ten sluppit lös bland folkmassan. Alla
följa lekarne med spändt intresse, skrika
och ropa, göra anmärkningar och upp-
muntra. Strax därpå följer en ny lek
för de yngre. Tre lerkrukor äro upp-
hängda på en tvärbalk tvärs öfver »väd-
jobanan», och med förbundna ögon skall
den täflande slå ned en af dem med till-
hjälp af en stör. I den ena är vatten,
i den andra aska och i den tredje stenar.
För hvar och en, som lyckas, utdelas ett
pris.
Nu uppstår ett skratt och ett stim
utan all ände, ty pojkarne störta som
galningar midt in i hopen med sin käpp
och slå vildt omkring sig, så att alla
under skrik och rop skringra sig och fly
undan, eller de promenera många meter
förbi målet och träffa tomma luften under
de omkringståendes hvisslingar och hoj-
tande.
Knappt har det sista priset utdelats
till en halfvuxen, blyg pojke, förrän
gevärsskott från tornet förkunna, att bal-
longerna börja gå till väders. Allas ansik-
ten riktas uppåt, och ihållande evvival
och bis, handklappningar, rop och gevärs-
skott följa hvarje ny, grant skimrande
ballong, tills den sista försvunnit som en
liten svart prick i den röda solnedgången
bakom parkens träd.
Nu skingras småningom hopen, sedan
en af betjänterna med hög röst ropat ut,
att »balen börjar klockan åtta!»
Ty i kväll dansas det på själfva borg-
gården, och en bättre balsal kan man icke
önska sig, ty den rymmer åtskilliga hund-
ra menniskor och är belagd med platta
stenar, som bilda det präktigaste parkett-
golf.
Där inne är man i full gång med att
Ord och Bild, I2:e årg.
hänga kulörta lyktor på snören tvärs
öfver gården och att sätta ljus i en massa
små egendomliga ljuskronor, (gjorda spe-
cielt för denna fest, som upprepas hvarje
år) och hvilka skola lysa upp arkaderna.
Så kommer skymningen, — den korta
sydländska skymningen, — och det är
redan mörkt, då middagsklockan kallar
oss in i den stora matsalen, som med
sitt målade bjälktak, sina mörka, snidade
möbler från 1500-talet och sin väldiga
öppna spisel, ger en stämning af på en
gång ålderdomlig värdighet och hemtref-
nad, som verkar både imponerande och
tilltalande.
Vi ha knappt hunnit sluta vår mid-
dag, förrän vi genom de stora öppna
fönsterna höra röster och steg ute på
borggården, och innan vi veta ordet af
vagga tonerna af en melankoliskt böljande
vals genom den milda nattluften. Musi-
ken utföres af en liten orkester från när-
liggande by och består af ett par vio-
liner, en violoncell, en klarinett, en man-
dolin och en flöjt, den klingar rent och
vackert. Snart hör man det rytmiska lju-
det af danssteg mot gårdens stenflisor,
och man förstår, att balen är i full gång.
När vi slutat middagen och genom
porten till den stora förhallen, som upp-
tar hela slottets bredd, blicka ut öfver
gården, mötas vi af ett så egendomligt
och fantastiskt skådespel, att vi sent
torde glömma det.
Gården ligger i dunkel, endast upp-
lyst af det skiftande, fladdrande ljuset
från de kulörta lyktorna, som hänga öf-
ver dess midt, och af de små ljuskro-
norna under arkaderna rundt om gården,
som kasta ett ovisst, flämtande skimmer
öfver de dansande paren, som i många
hundratal röra sig på gårdens öppna
plan.
På en liten förhöjning under båg-
gången sitter orkestern, och den tar ss-
ken riktigt con amore. Flöjten tremule-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
