- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
114

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En festdag på ett italienskt slott. Af Ellen Lundberg, f. Nyblom. Med 2 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELLEN LUNDBERG, F. NYBLOM.

rar, mandolinen dallrar, violoncellen och
violinerna smeka fram tonerna så mjukt
och intagande, som det är möjligt att
begära af en skara by-artister.

Ute på gården rör sig en brokig
skara. Vackra flickor, med hucklet bun-
det kring nacken och det svarta håret
deladt och vågigt öfver pannan, dansa
med taktfasta steg och nedslagna ögon.
Andra taga dansen mera con furore,
kasta sig passioneradt in i vimlet och
snurra i vanvettig fart baklänges bland
de tätt dansande paren, med risk att
stupa eller slå omkull en hvar, som
möter dem. En ung man har, för säker-
hets skull, gripit ett fast tag kring sin
flickas nacke, som för att förvissa sig
om, att hon icke kan slingra sig undan,
och så ger han sig ut i massan med en
kläm och en fart, som om han skulle
storma en fästning.

Mest kuriöst är att se karlarne dan-
sa med hvarandra. De omfamna hvar-
andra på det mest klumpiga sätt, och
så stöfla de i väg, rundt och åter rundt,
likt ett par björnungar, som på lek tulta
omkring i en bur.

Inne under arkaderna ha de stillsam-
mare och älskande paren slagit sig ned.
Där borta i ett hörn sitter en ung poj-
ke, svarthårig, vacker, med hatten på
tre kvart, röd halsduk och en röd nej-
lika i knapphålet; bredvid honom en
flicka, också hon vacker och så brun,
som vore hon gjuten i brons. Hon har
ett gult huckle kring håret och ett par
vackra svarta ögon, som oafvändt äro
fästade på den unge mannen. Också han
stirrar på henne, fullkomligt glömsk af
omgifningen, och de luta sina hufvuden
så nära hvarandra, att de nästan skela
in i hvarandras ögon. Så sitta de i timmar,
tiga och prata och stirra på hvarandra
i outtröttlig hänryckning.

Där står en af slottets betjänter och
försöker öfvertala en ung flicka att

dansa. Ingen aktör kunde önska sig
uttrycksfullare gester eller ett mera ta-
lande språk, men den unga skönheten
är obeveklig, hon gör lös sina händer
med ett undvikande utrop, och han måste
vända sig till en annan.

Plötsligt, i en paus mellan danserna,
ljuder en skrällande hornsignal, och nu
kommer den mest spännande punkten
på hela aftonen — tombolan, vid hvil-
ken utdelas åtskilliga vinster, den högsta
på tjugu lire. Spänningen är stor. Man
ser sig om efter ett barn, en innocente
för att draga numren, och en liten ljus-
hårig, utländsk gosse, som står närmast
till hands, lyftes upp på ett bord, kring
hvilket alla trängas, och snart hör man
den lilla pysen med stort eftertryck upp-
repa och utropa de vinnande numren på
italienska. Rundt omkring applåderar
man honom och ropar bravo I

Så äro slutligen alla vinsterna dragna,
och man kan snart se, hvilken som är
den lycklige vinnaren af de tjugu liren.
Det är samma lilla energiska, bleka ung-
dom, som på eftermiddagen afgick med
segern i kappspringningen. Glädjen tycks
ha stigit honom åt hufvudet. Han snur-
rar rundt som en galning på ett ben,
tätt omfamnande en kamrat och under
vilda rop af evviva. Men man kan knappt
undra på det! För honom är troligen
de tjugu liren en hel förmögenhet, — i
ett land, där det är så ondt om arbete,
att en ung man anser sig vara en sig-
nore med en dagaflöning af en lira, och
han kommer säkert icke att sofva om
natten vid tanken på denna oerhörda
lycka. —

Borta vid köksuppgången äro stora
bord placerade, och där rinner vinet
bokstafligen i strömmar.

Kocken själf står, myndig och bred,
och fyller glasen, och skaror af törstiga
komma och gå i en oupphörlig ström.
Ingen är drucken, men glädjen börjar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free