Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Poulsen og dansk Skuespilkunst. Af Arthur Aumont. Med 11 Billeder - En kvinnlig bikt. Bokanmälan i bref. Af Robinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ARTHUR AUMONT.
det kgl. Teaters Publikum: hans Kunst
viste sig — i Shylock, i Hjalmar Ekdal
og ikke mindst i den skönhedsbaarne Frem-
sigelse af Drachmanns Epilog — usvækket,
men hans legemlige Kraft var desværre
brudt.
Det tager sig ud som en Tanke, at
den sidste Rolle, hvori Emil Poulsen op-
traadte, inden hans Teatervirksomhed af-
brödes, var Völund Smed og saaledes fäldt
indenfor hans Drachmannske Repertoire.
Thi ingen dansk Forfatter har han staaet
nærmere end Holger Drachmann, og netop
i dennes Stvkker viste han sig i sin över-
for nævnte dobbelte Egenskab: fortolkende
og udfyldende. Ligesom Poulsens skön ne
Stemme næppe noget andet Sted kom saa
midt til sin Ret som i den blöde Rytme,
der klinger gennem Drachmanns ægte danske
Lyrik, saaledes har Drachmann næppe paa
Scenen mod taget verdifuldere Stötte end
den, Poulsen ydede hans ikke sjældent
lösttegnede Figurer ved at give dem Fast-
hed og Personlighed med sin mandige
Skikkelse og sjælfulde Tale. Og at det
indenfor Drachmann netop blev i Völund
Smeds Skikkelse, Emil Poulsen nedlagde
Vaabene, kunde ätter synes en Tanke, thi
ikke alene naaede han i denne, særlig i
2. Akt, en tragisk Höjhed, der med mæg-
tig Vingefang löftede ham höjt över alt
Folket, men han var som denne en snildrig
Kunstsmed, der nittede Ord til Ord, saa
der fremstod de herligste rytmiske Kunst-
værker.
Skulde man kortelig kendetegne Emil
Poulsens ßetydning for dansk Skuespilkunst,
kunde man anvende netop de samme Ord,
hvormed han hyldede Henrik Ibsen (i
»Samtidens» Ibsen-Festskrift). Han indpræn-
tede sin Samtid: »Skuespilkunstens Alpha
og Omega... Klarhed — Knaphed». Da
Emil Poulsen debuterede paa det kgl.
Teater, behandledes det danske Sprog dér
dels i glat Konversationstone, dels i aka-
demisk Deklamation; han indförte den
daglige Tales korte Rytme og Tankens
gennemsigtige Klarhed.
EN KVINNLIG BIKT.
BOKANMÄLAN I BREF.
Af ROBINSON.
Herr redaktör!
Från och med i fjol har namnet Anna
M. Roos blifvit något vida mer än den be-
römda författarinnans till visor och vackra
sagor för barn. Stort uppseende väckte
redan prosaarbetet »Fariseism i våra dagar».
Några månader efter utgifvandet erfordrades
en andra upplaga. Och det går sannolikt
så äfven med den vid vinterns början ut-
komna diktcykeln »Aderton år», om hvil-
ken ni här låter mig skrifva några rader
för Ord och Bild. Jag gör det gärna.
Men uppdraget är betänkligt. Ty hur öfver-
vägande lyrisk än grundtonen i vår vitter-
het varit, så äro svenskar dock långt ifrån
vana vid så subjektiv lyrik, som den jag
nu skall anmäla. Jo, väl i öfversättningar
från utländska skalder eller — låt vara — på
deras eget, för oss alltid i någon mån
främmande språk. Men därmed har den
ju öfver sig äfven en viss prägel af objek-
tivitet, sådan fröken Roos ej kan påräkna
för sina själfbiografiska skaldestycken förr-
än framdeles — med tidsafståndets hjälp.
Nu tala de så, som vore det hon själf
som kommit hem till oss för att muntligen
meddela sig. Och att detta är proban på
arbetets förtjänst som subjektiv lyrik, glöm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
