Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drachmannsstudier. Af Klara Johanson. Med 2 bilder - Holger Drachmann. Teckning af P. S. Kröyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teckning af p. s. kröyer. Tillhör det Schubotheske Forl
DRACHMANNSSTUDIER.
Af KLARA JOHANSON.
Med 2 bilder.
Jeg hylded aldrig tidens sans for lig,
jag greb det evigfriske, evigsunde,
selv naar jag sygned under egen vunde,
og formed det i kun st — —
Dessa själfmedvetna programrader, som
äro hämtade ur en dikt från sjuttiotalet,
angifva en synpunkt, från hvilken det fal-
ler sig naturligt att betrakta Holger Drach-
mann mot bakgrunden af den med honom
samtidiga diktningen i Danmark. I det
lilla högtkultiverade landet, där poetflockar
ständigt skjuta upp ur jorden och rista
böcker ur ärmen i kapp med fransmännen,
har de senaste decenniernas myllrande litte-
ratur med starkt prononcerad förkärlek tagit
sig an det i en eller annan mening kränka
och anlupna. Det tycks vara ett slags tradition,
att författarämnena, sedan de klarat stu-
dentexamen, debutera med ett sönderslitet
opus, där hjälten röjer sig som yngre bror
till den med alltför vidlyftig familj utru-
stade Niels Lyhne, och den bitterljufva
kulten af det grubbelsjukt-vanmäktiga, af
det njutningslystet-raffinerade har antagit
epidemiska dimensioner. Där råder en tung-
sint lifsvämjelse och leda, som om släktet
bure på kopparslagare efter alla förfäder-
nas rus.
De drastiska satyrgrin och den skämt-
samt lätta frivolitet, som äfvenledes utgöra
ett väsentligt drag i den nutida danska vit-
terhetens fysionomi och på de senaste åren
kanske tagit öfverhand, förefalla åtminstone
oss svenskar föga mera »sunda», om de
än ge sig ut för att reagera mot welt-
schmerz-romantiken. Den gamle Schan-
dorph, hvars famösa bullrande skratt tyckes
ämnadt att bli hans varaktigaste griftmonu-
ment, kommer väl inte med på den räk-
ningen, lika litet som en hel del andra;
men totalintrycket af den tekniskt så full-
vuxna Danmarkslitteraturen ter sig gärna
på det sammansmältande afstånd, hvarifrån
vi se den här uppe i norr, som en kombi-
nation af de antydda elementen.
Men så reser sig Drachmann, lyriskt-
ungdomlig ännu, fast mer än ett halft se-
kel gått fram öfver honom, bevarad frisk
af hafvets sälta och med folkvisan på läp-
parna. Han var aldrig blaserad. Andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
