- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tolfte årgången. 1903 /
198

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dramatik - Nordensvan, Georg: Mig lurar du inte. Med en teckning af Knut Stangenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

GEORG NORDENSVAN.

SVANTE.

Just därför saknar jag något — något i ut-
trycket.

FRU BIRGER.

Det där kan då inte skrifvas på mer än ett
sätt. Såvida du inte skrifver det på vers.

SVANTE

(stiger upp, papperet i handen).

Hör ska du få höra (läser med känsla) Vigda:
Svante Lönnbom, Lizzi Falk. Stockholm den 2
april — det är i dag.

FRU BIRGER.

Är det inte bra?

SVANTE.

Visst är det bra, men . . . (läser). Vigda . . .
Jag ville ha det annorlunda. Det låter så vulgärt.
Så står det ju om alla människor.

FRU BIRGER.

Utom om dem, som inte bli vigda.

SVANTE.

Det retar mig, att jag inte kan hitta på nå-
got mera originelt.

FRU BIRGER.

Det är väl originelt nog, att ingen vet af hvar-
ken din förlofning eller ditt giftermål.

svante (belåten).

Ja, det var min idé, uteslutande min idé. Lizzi
ville förstås eklatera och profgå med mig i Snobb-
rännan inför alla sina väninnor, som skulle bli
gröna af afund, och föra sin stiliga och talangfulla
fästman på förevisningsturné till alla sina nyfikna
släktingar. Men det där tilltalade mig inte. Skulle
jag förlofva mig och gifta mig på samma sätt som
alla andra ?

FRU BIRGER.

Det antar jag att din fästmö hoppades.

SVANTE.

Lizzi är ett barn, ett förtjusande barn. Söt —
och lagom trilsken för att inte äktenskapets him-
melrike skall bli för enahanda, och precis så pass
foglig, som det bör vara. Min svärmor är också
foglig.

FRU BIRGER.

Och lagom trilsken?

SVANTE.

Nej då, idel sötma, inte ett Spår af teatersvär-
mor. Och svärfar, han brummar, men tiger.

FRU BIRGER.

Hur bär han sig då åt?

SVANTE.

Jag måste använda all min naturliga älskvärd-
het för att kunna öfvertyga dem om att det var
mitt allvar att jag ville vara förlofvad i hemlighet.
Gubben fann det opassande, något dylikt hade
aldrig händt i hans familj. Djpt var nästan skandal.
Men jag gjorde saken till en kabinettsfråga. Och
svärmor tog mitt parti. Hon uppskattar det origi-
nela i min läggning. »Du är inte som andra,
min goda Svante.» Hon var road af det pikanta
i förhållandet — hon var så intresserad, som om
det hade varit hon själf, som varit förlofvad i hem-
lighet. Min förlofning är en riktig liten humoristisk
novell — jag skall använda motivet, när det hela
tillhör det förflutna. När jag ville råka min fästmö

— och det hände rätt ofta — så måste det ske
med en hel del försiktighetsmått. Vi promenerade
tidigt på eftermiddagen, när andra höll sig hemma.
Vi sökte upp gator, där det inte fanns en katt.
Det kallas romantik. Och när jag var hemma hos
min tillkommande —jo, det var spännande scener,
man fick upplefva! Det kom förstås väninnor och
tanter på visit — sånadär kringirrande damer, som
ha irrandet till sin lefnads uppgift. Då var det
jag som fick gömma mig. Nio gånger har jag
suttit i min tillkommandes garderob. Det var det
vanliga gömstället. Jag satt på en hattask, men
den satt jag sönder. Sedan placerades en fåtölj
för min räkning i garderoben. Jag hade det myc-
ket bra i all enkelhet. En gång gömdes jag i
badrummet, och där fick jag dusch af misstag, när
jag vred på en knapp för att få elektriskt ljus.
Sådant upplefver inte hvardagsmänniskor, allra
minst när de ä förlofvade.

Men en gång hann jag inte undan, för en af
de där damerna, som inte borde få finnas till, spat-
serade in utan att ringa. Då befanns Lizzi vara
illamående, och jag presenterades som doktor —
husläkarens vikarie, doktor Wessman. Och damen

— hon som inte ringde — passade på och anför-
trodde mig alla sina skavanker. — O gud, hvad
hon hade många skavanker, den arma individen !
Jag rådde henne att ögonblickligen fara bort och
kneipa. Allt det där skall jag skrifva humore-
sker om.

FRU BIRGER.

Skall du skrifva om ditt bröllop också? Bröl-
lop i hemlighet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:45:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1903/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free